Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närmare 200, av vilka de allra flesta gästade Sävstaholm under tre dygn,
ty blott de närmaste grannarna reste hem för natten; alla de andra, och det
var väl minst 150, inlogerades dels i själva slottet, dels i det komplex av
flygelbyggnader, vilka där utgöra liksom ett slags gata, och där var det fullt
tillräckligt utrymme, med lika många sängar som personer, varvid man
kom att göra betraktelser över ägarens rikedom och uppmärksamhet för
sina gäster, då man såg dessa sängar med sina liollandslärftslakan och
sidentäcken, i tvättkommoden allt av finaste Sévresporslin, på toiletten allt vad
som kunde behövas av tvålar, essencer, håroljor, rakdon, borstar av alla
slag, kammar, nageltång, på en bokhylla ett urval av litteraturens nyaste
alster samt slutligen på ett mindre bord skrivtyg jämte papper, lack och
oblat, i fall man skulle vilja skriva ett brev.
Det var bjudet till lördag, därvid den splendida middagen var
huvudsaken. Det var en vacker sommardag och intressant redan att se, när de
bjudna kommo, ty hland dem voro få, som icke åkte i spann: så Sparrar,
Lewenhauptar, Bondar, överbjudande varandra i präktiga ekipage och
lysande livréer; från Bysta tvenne vagnar, en med spann och en kabriolett,
och från Boo likaledes tvenne vagnar, av vilka en med spann. På söndagen
åter stor middag och på aftonen bal, som räckte till klockan sex påföljande
morgon. Som bekant ligger Sävstaholm i Vingåker, och hade excellensen
Bonde förskaffat sina gäster ett särskilt nöje med en på
söndagseftermiddagen för godsets underhavande arrangerad folkfest, där det dansades vid
ljudet av en nyckelharpa, och den lätta vita Vingåkersdräkten och den på
en äng dansande ungdomen samt de där omkring grupperade åskådande
herrskaperna erhjödo en anblick, som väl förtjänat att fästas på duken.
Begagnande ett uttryck av Fahlcrantz (den store landskapsmålaren) sade
också en konstkännare vid åskådandet av denna tavla: det är bra målat.»
Excellensen Bonde lät också på duken föreviga dessa lantliga fester i
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. På en kasernbal på 1830-talet gick det, efter denna
bild att döma, ganska livligt och bullersamt till. Musiken exekverades av regementets eget
folk — också var färdigheten att hantera något musikinstrument vid denna tid betydligt
mera utbredd än nu. Trakteringen bestod av brännvin, som man ser av den civilklädde
mannens (till vänster) förehavande. Det kvinnliga inslaget utgöres av köksor, huspigor
och kammarsnärtor; den äldre damen på bänken till vänster skall väl vara ett »förkläde»,
som med mer eller mindre framgång svarar för den goda tonen. »Kullvalsningen» till
höger tar hon i varje fall med stort lugn, och slå inte alla tecken fel, kommer hon ej
att tacka nej till det glas med nektar, som är på väg. — Litografi av A. Schutzercrantz i
»Scener ur soldatlifvet» (1832).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
