Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hon — skola vi i förbifarten dröja vid de svenska kvinnornas
strävanden att uppnå myndighet och självförsörjning.
Deras väg till myndighet både i bokstavlig och vidsträcktare bemärkelse
har i mångt och mycket kunnat liknas vid ormens på hälleberget. Vägen
har kantats av en och annan felslagen förhoppning och en ej sällan
missriktad manlig omtanke om kvinnan alltifrån riksdagen 1817, då
myndig-hetsfrågan första gången var uppe, till 1884, då den sista
omyndighets-skrankan föll. Årtalet 1844 kom att under dessa strävanden beteckna
en viktig milstolpe i den svenska kvinnorörelsens historia. Riksdagen
fattade då beslut om lika arvsrätt för hroder och syster, ett beslut,
som genomdrevs av de tre ofrälse stånden mot adeln och som gav
myn-dighetssträvandena ny vind i seglen. Den debatt, som det ifrågavarande
lagförslaget föranledde, avspeglar troget den tidens uppfattning om
kvinnans ställning i samhälle och stat. Det talades varmt och lyriskt om att
en lagändring som den föreslagna ej läte sig förena med kvinnlighet,
vekhet och hushållsaktighet. Ett inlägg av baron Fredrik Ridderstolpe torde
härvid få anses som en typisk exponent för denna uppfattning, som han
uttryckte på följande sätt:
»Skäm icke hort denna qvinna, denna jordiska engel, som är rik genom
fåtalet af sina behof! Låt henne härefter, som hittills, vara nöjd med sin
lott! Låt henne få hälften emot brodern och ändå genom sin
hushållsaklighet mången gång kunna understödja sin bror och hans barn! Gifva
vi henne nu lika arfsrätt och sedan göra henne fullmyndig vid samma ålder
som brodern, så är jag öfvertygad, att icke ett sekel skall förflyta, förrän
hon med afund skall se tillhaka på våra dagar. Hon skall då inse, att hon
genom dessa ynnestbevis af den nya lagen blott blifvit satt i en ställning,
der hon blifvit förledd att hjelpa flera än hon bort hjelpa, och derigenom
ruinerat sig sjelf.»
Även inom bondeståndet gingo stridens vågor höga, man talade för
och emot det nya lagförslaget. Då Olof Johansson från Stockholms län
påpekade, att systrarna fingo sitta hemma, medan bröderna voro
skyldiga att med vapen i hand skydda sitt land, bemötte honom Sven Heurlin
från Kopparbergs län genom att framhålla, att »kvinnan å andra sidan
ensam bär en börda, som fullt uppväger de största svårigheter, mannen
har att uthärda, nämligen barnsbörden». Och vad beträffar, att sönerna
påstodes få arbeta hårdare än döttrarna, framhöll han, att »kvinnan är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
