Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till J. A. af Kullbergs litografiskt utgivna teckningar »Badminnen från Söderköping» har
Z. T. Björck skrivit en numera tämligen onjutbar text, kallad »Kärlek och vatten eller
brukspatrons Hafrestrås och fröken Digerskölds äfvenlyr i Söderköping» (18A7). Både bilder
och text bekräfta pä ibland ganska lustigt sätt, att badorterna icke bara hade en viktig
hygienisk uppgift utan också voro centra för ett rikt utvecklat sällskapsliv och allehanda
intriger. Björck har låtit olika samhällsgrupper representeras av Kullbergs figurer:
männen åro (från vänster) en baron, brukspatron Hafrestrd, en Rector Scholae, samt en
välfödd prost från Dals härad i Östergötland. •— Litografi. Lunds universitetsbibliotek.
konungens uppvaktning, skriver: »Till Loka reser ingen för sina nöjen och
att ständigt se krumme, lame, halte, ofärdige och ömklige ger hvarken
lekande lust eller begär». Därtill kom, att bostäderna och kosten voro de
enklast möjliga.
Brunnsorterna voro sålunda på 1810-talet ej längre mondäna och
besöktes endast av verkligt sjuka personer, med undantag av de platser, som
lågo nära Västkusten och det dåmera allena saliggörande saltvattnet. Vid
Gustaf sberg, liksom vid Ramlösa, kunde man både dricka brunn —
antingen från själva surbrunnen eller buteljerade utländska mineralvatten —
och njuta av de salta baden. Malla Montgomery och hennes man, överste
David Silfverstolpe, reste sålunda vid midsommartiden 1815 »till Uddevalla
för att begagna salta bad» och likaså följande år, men hon berättar också
i sina memoarer, att »David drack nu Pyrmontervatten och tycktes vara
frisk till hälsa och lynne». Medan David spelade kort om eftermiddagarna
med andra herrar, gick Malla »en liten vit väg» — tydligen
snäckskalssan-dad — »genom den allra grönaste äng» till en spång över älven, där hon i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
