Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teckningar och samlingar, under det att från äldre tider strödda och
tillfälliga underrättelser föreligga. Från 1700-talet finner man ju åtskilligt icke
blott i litteraturen utan även i sockenstämmo- och rättegångsprotokoll; men
där är det undangömt och därför svårt att uppleta. Ännu sparsammare
flyta källorna från 1600-talet, och under det föregående århundradet,
1500-talet, är huvudsakligen ett namn att nämna, om också ett av största
betydelse, Olaus Magnus, vars verk (åberopat särskilt i bd 2 och 3 av detta
arbete) med skäl kan benämnas den första svenska kulturhistorien.
Det var hög tid, att insamlings- och uppteckningsarbetet började under
det förra århundradets första hälft. Ty, såsom redan antytts, medförde
samma tid en djupgående omvandling på den svenska landsbygden och en
upplösning av de former, i vilka allmogens liv rört sig sedan gammalt.
Därvid tänker man kanske närmast på folkbildningens och kulturens framsteg,
skapandet av folkskolan, uppkomsten av en tidningspress, som trängde ned
även till de breda skikten på landet, men sociala förhållanden verkade ännu
kraftigare omgestaltande, och detta gäller i all synnerhet om de folkliga
festerna. Vi måste dröja ett ögonblick vid denna synpunkt, då den är av
största vikt för att rätt förstå och uppskatta den betydelse, som folkfesterna
i gångna tider haft för vår allmoges liv.
Såsom närmare kommer att utvecklas i den följande framställningen,
voro våra gamla folkfester, oavsett deras ofta framhävda och mycket
diskuterade religionshistoriska innebörd, vilken vid denna tid redan starkt
förbleknat, arbetsfester, vilka följde årets och arbetslivets gång. Men det är
icke nog att framställa dem blott som arbetsfester, de hade dessutom en
utomordentligt stor social betydelse. En fest fordrår publik, en samling av
deltagare, som förena sig att begå den. De få personer, som sitta på en
enstaka gård, kunna icke fira en fest för sig, utan även till en familjefest,
bröllop eller begravning, samla de släktingar och vänner till sitt hus. En
fest är till sin natur social, ett uttryck för människans djupa, instinktiva
behov att vid livets och årets milstolpar, i glädje och i sorg, samla
medmänniskor omkring sig och med dem dela sina känslor och förläna dessa
uttryck i former, som traditionen föreskriver.
Den gamla organisationsformen på landet var byalaget, i vilket en stor
del av egendomen, skog och betesmark, var upplåten till gemensamt bruk.
Till och med åkertegarna togos under den tid, då ingen gröda stod på dem,
i anspråk för gemensamt bruk. Åkerlapparna voro spridda och omblandade
så, att var och en för arbetet på sin åker var beroende av andra. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
