Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lantmannapartiet. Bortemot sekelskiftet återgick det helt till
skandal-makeriet, som det aldrig fullt kommit ifrån, och fortsatte därmed till
sin död vid hundra år fyllda. »Aftonbladet» hade redan på Hiertas tid
revat storseglen, sedan det på f840-talet kommit in i lugnare farvatten.
Efter hans avgång 1851 skilde det sig med sina långa utredande och
refererande artiklar ej väsentligt från kollegerna i skrivsättet, men höll dock
under »magistrarnas» tid, från C. F. Bergstedt till August Sohlman och Adolf
Hedin fram till mitten av 1870-talet sin gamla kurs med de avvikelser, som
betingades av de båda senares särskilda intresse för skandinavismen och
det militära försvaret. Efter Hedins avgång drogs tidningen åt höger men
återköptes i mitten av 1880-talet av Hiertas dotter och måg, Anna och
Gustaf Retzius, som ville hävda traditionerna, så som de fattade dem.
Själv hade Hierta, sedan han lämnat tidningen, känt sig mer och mer
främmande för densamma och överflyttade senare sitt intresse för
huvudstadspressen på »Dagens nyheter», som med ekonomiskt bistånd av honom
uppsattes av Rudolf Wall 1864 som en liten, lättläst och billig daglig
tidning för vem som helst med friheten som lösen i tanke, tro och gärning.
Liksom »Aftonbladet» skulle tidningen beivra missförhållanden, men först
och främst, sitt namn likmätigt, meddela nyheter och återge
händelseförloppet i hela dess brokighet, i stort och smått — ej minst det senare. De
politiska artiklarna skrevos i början ofta av utomstående, bland dem Hierta
någon gång och de ledande lantmannapartisterna, som saknade dagligt
språkrör i huvudstaden, eljest av Wall själv, fast politiken ej hörde till
hans fack. Från slutet av 1870-talet blev ingenjör Albert Seberg, en
sällsynt kunnig och skarp man, under ett kvartssekel framåt tidningens
politiska huvud. Från början av 1880-talet skrev Adolf Hedin sina flesta
artiklar i »Dagens nyheter». Tidningen slog snabbt igenom och var redan
på 1880-talet en »stor» tidning efter tidens mått. Men dess spridning var
väsentligen inskränkt till Stockholm.
När dagspressen fick insteg i Sverige, funnos i huvudstaden ett par små
annons- och notisblad, som även öppnade sina spalter för insändare i ej
alltför brännbara ämnen. De båda bladen förde en undanskymd tillvaro,
men lästes och gåvo sina utgivare en god inkomst. Det ena hette »Dagligt
allehanda», det andra »Stockholms dagblad». Det förra, som var gammalt
redan då — uppsatt 1769 — övertogs i början av 1830-talet av W. F.
Dalman, som arbetade upp det till en även politiskt beaktad tidning. Liksom
»Aftonbladet» var »Dagligt allehanda» liberalt, men inte så stridbart, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
