Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förlorad kroppsstyrka. Men alla äro därom ense, att detta bröd är
osmakligt och äger en beskhet, som för den ovane gör det alldeles vedervärdigt.»
Barken skördades om våren. Av idel barkmjöl var det svårt att baka bröd,
emedan degen icke höll ihop. Att barkbrödet i och för sig knappast var
någon värdig människoföda, framgår av en annan författares skildring —
»det är», heter det, »en usel föda, varmed de knappt kunna uppehålla livet
och varav de alltid, när de någon tid därav levat, få en uppblåst kropp,
blek eller svartblå by, stora och hårda magar, förstoppning och till slut
vattensot».
Men den hårda nöden har icke haft någon lag. I ren förtvivlan har
hästgödsel använts som människoföda, sågspån har man kokat gröt utav
— det uppgives, att många dogo efter att ha ätit sågspånsgröt. En särskilt
sorglig historia berättas från Degerfors i Västerbotten. En lantbrukare i
socknen hade under skogsarbete funnit ett slags vit jord, liknande mjöl,
som han trodde var verkligt sädesmjöl. Vid närmare undersökning
blottades ett halvalnsdjupt lager, som befanns innehålla ungefär femtio tunnor
»jordmjöl». Ryktet spred sig, att man påträffat ett mjölparti i jorden,
hungrande och nödställda togo det som ett tecken, att försynen ville ge
dem särskild hjälp i nödtiden, människor kommo åkande, gående och
ridande från när och fjärran och samlade mjöl. Man bakade bröd av mjölet,
man kokte gröt och välling och betraktade det hela som ett rent underverk.
Naturligtvis fanns det personer, som ville göra gällande, att det inte var
riktigt mjöl; en jämtlänning, som tillfälligtvis vistades i bygden, försäkrade,
att det inte var något annat ån en jordart, som kallades bleke och som
var vanlig i hans hemtrakt, men ingen trodde på honom, man tog inte
ens hänsyn till varningar som utfärdades av Kon. befallningshavande. Även
sedan det spordes, att man i Hjuken och Eckornträsk »åt sig döden däraf»,
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Bägge dessa interiörer äro frän Smäland — den
undre enligt konstnärens anteckning frän ett *torp mellan Eksjö och Rödjenäs». Bägge
illustrera vackert den flit, som gjorde det möjligt för den småländske småbonden och
torparen att finna sig tillrätta i smä förhållanden och hålla nöden utom dörren,
åtminstone de är, då skörden därute på de små och steniga åkerlapparna inte helt slog fel.
Väven var ett inventarium i varje stuga — och en kvinna, som inte kunde väva tyg dt sitt
husfolk och sig själv — och ibland även till avsalu —, var ingen riktig husmor. Idyllen
med den idoga torparfamiljen, mor vid spinnrocken, far vid skomakarverktygen, båda
arbetande i lyset från den osande tjärstickan i stativet framom bordet, fullständigas av den
lilla flickan, som i skenet från elden på den öppna härden frestar ögonen med
långkatekesens frågor och svar. — Laverade tuschteckningar av Kilian Zoll i skissbok omkring
1850. Kulturhistoriska museet, Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
