- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 9. Vid 1800-talets mitt /
294

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

betets ära», dels små berättelser, två historiska och två med ämnen ur det
arbetande folkets liv. Den ena av dessa, »Grimstahamns nybygge», handlar
om en dräng i Roslagen, som tar upp ett torp ur ödesmål och med två
tomma händer arbetar sig upp till ett visst välstånd. Den andra,
»Ladu-gårdsarrendet», handlar också om anspråkslös bosättning och belönad flit.
En dräng och en piga från landet ta plats i Stockholm, spara hop lite pengar,
gifta sig och arrendera ett ställe vid stadsgränsen, varifrån de leverera mjölk
till stadshushållen. Berättelserna förhärliga allmogens arbetsamhet,
förnöjsamhet, uppfinningsrikedom, inbördes hjälpsamhet och naivt självklara
fromhet. Gei jer har skrivit en liten dikt om »Första aftonen i det nya
hemmet», en bön om Guds frid. Den friden helgar Grimstahamnstorparens
första afton i eget bo.

»Emellertid kom han hem i glada tankar och de ljuvaste utsikter för
framtiden. I dörren stod Katrina och såg på den nedgående solen, som ännu
sken över Mälarens klara vatten. Hon hade hyfsat allting i ordning. Kon
teg som ett gott barn. Blott då och då hördes ifrån stian ett sakta, trevligt
grymt, men som även alldeles utdog: modren och grisarne sovo. Johan steg
in i sin högst eländiga stuga, vars dörr intet lås hade, men desto flera
sprickor och långa rämnor: ock kunde han icke våga hoppas få utföra någon
huslagning på flera år. »Det gör lika, det är bra!» sade han till sig själv,
när han såg Katrina stå honom till mötes på golvet med sitt långa
utkammade hår över de vita axlarne. Han tog hennes händer, vilka voro nästan
så bruna som hans, endast mindre: och hennes armar upp till armbågen
syntes lika bruna som händerna. Men det övriga var mjällande vitt, som
liljan om våren, plär man säga. Han gick in och tyckte stugan sken
omkring honom så rar som ett himmelrike, eller som en trädgård där
körsbärsträd stå fullt i blom: en skönare kvinna än Katrina hade han aldrig
sett. Katrina sade åt Johan: »Detta har varit vår första dag i hemmet, och
detta blir vår första natt i eget hus; därmed vill jag läsa en psalm, som jag
tycker mest om, innan vi lägga oss, att icke vi må somna innan Guds änglar
begynna vaka över oss.»

Utanför folkskrifternas ram men skrivna i samma anda äro »Kapellet»,
som handlar om en ung prästs ankomst till sitt själasörjarkall bland fattiga
fiskare på Smålands kust, »Målaren» och »Skällnora qvarn», som syssla
med brottmål från trakten norr om Stockholm men jämte
brottmålsrelatio-nerna hinna att ge utförliga folklivsbilder, t. ex. av en målarmästares
färg-blandarskicklighet och av en lantflickas vedermödor som körsven för ett
tungt lass. Över huvud vimla Almquists folklivsberättelser av detaljrika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/9/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free