Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekräftelse fick reformen, då Esaias Tegnér 1812 utnämndes till
professor i grekiska i Lund.
Nyhumanismen hade ett klart och fast program, den gick segrande fram
och satte sin prägel på den högre undervisningen, likväl såsom i föregående
band (8, sid. 105 ff.) är framhållet, under en ständig kamp mot de anspråk,
som allt starkare förnummos från de praktiska yrkena. Dessa måste
tillsvidare dock nöja sig med att få sin del uti den lägre skolan.
Lärdomsskolan var i äldre tid väsentligen en prästskola. Icke blott adeln
på herrgårdarna, även borgarna i städerna anställde informatorer, som
skulle ge deras söner en mera världsligt och praktiskt betonad
undervisning. Gymnasierna miste således sin betydelse för den allmänna bildningen.
Men de åtnjöto i alla fall ett traditionellt anseende, och så begav det sig,
att de fram på 1800-talet befinnas ha dragit till sig även de förnämas och
förmögnas söner; där sitta på samma bänk bredvid varann
landshövdingens och torparens pojkar. Huru denna reform förlupit är icke fullständigt
undersökt. Men det kan man våga påstå, att därvid nyhumanismen var en
verkande faktor. Dess program var ju ingalunda anpassat för världsliga
och praktiska ändamål, men den lyftning den gav åt andan i gymnasiet
kom dettas anseende över huvud till godo.
Den demokratism, som kommit att känneteckna den högre skolan i vårt
land, är en så enastående företeelse, att den bör uppmärksammas. Den må
därför här belysas genom en utvikning.
I Danmark sörjde staten icke för lärdomsskolan utan överlämnade dess
upprätthållande nästan helt åt det enskilda intresset, d. v. s. överklassen;
»honette folks börn» gingo således i privata läroverk. Klyftan mellan
akademiskt bildade och andra blev betydlig. En fattig pojke, som togs om
hand för sin studiebegåvning, fick undervisning av någon gynnare eller
sattes i en studentfabrik med sina gelikar. När han vunnit inträde vid
universitetet, fann han sig vara en främling bland sina jämnåriga, det var för
sent för honom att bli verklig kamrat med dem. Han blev en
»bondestudent». Sådana fanns det i Danmark och Norge i stort antal, och deras
ställning, avskilda, icke jämbördiga som de kände sig hland studenter och sedan
i livet, var ett socialt problem, som avhandlades och skildrades i
litteraturen. Det har från auktoritativt håll meddelats mig, att ännu in på
1900-talet till och med radikala venstermän icke ville sätta sina pojkar i
offentliga skolor samman med tarvligt folks. Hos oss har termen icke vunnit
insteg; »bondestudenter» i dansk mening ha icke funnits här. Vi be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
