Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den trognaste, mest uppoffrande vän. I hans familj blev
Rydberg mycket snart en kär gäst, och efter 1862 fick
han sitt hem där. Det var utomordentligt lyckligt för
Rydberg, som var en sluten och tyst natur och som hela
livet igenom tänkte alldeles för lågt om sig själv och sin
förmåga, att umgås med den älskvärda Hedlundska
familjen och där få uppmuntran och sympati.
År 1879 bildade emellertid Rydberg eget hem. Han
gifte sig då med Susen Hasselblad från Göteborg. Hur
gott och varmt och tryggt det skulle kännas för Viktor
Rydberg att ha ett eget hem, kunna vi förstå. Sin hustru
kallade han »sin allra bästa vän på jorden» och »sitt andra
jag i allt gott». Hon höll så innerligt av honom och
förstod honom så väl, att hon kunde röja undan många
svårigheter för honom och skaffa honom arbetsro.
Under de sista fem åren av sitt liv bodde Viktor
Rydberg och hans maka i den vackra villan Ekeliden å
Djursholm. Rydberg älskade mycket den gröna parken och den
vida utsikt över sjö och skog, som han hade från fönstren
i sitt arbetsrum. Vid det väldiga skrivbordet där arbetade
han ofta långt in på nätterna, ty arbetet älskade han som
få, och ofta fick hans hustru tvinga honom att söka vila.
Mycket ensamma fingo just ej Viktor Rydberg och
hans hustru vara. Hans rykte som lärd forskare, skald
och prosaförfattare hade nu nått långt utom Sveriges
gränser, hans böcker voro översatta till många utländska
språk, och den ena hyllningen efter den andra hade
bringats honom. Så blev han, som aldrig haft tillfälle att
avlägga någon examen vid universitetet, promoverad till
hedersdoktor i Uppsala. — Det var ju naturligt, att
mycket folk skulle vilja se och göra bekantskap med
honom. Men många voro de, som kommo till honom,
inte därför att han var den lärde och berömde Viktor
Rydberg, utan därför att de kände, att han var en sådan
bottenärlig, god människa, som älskade människorna och
ville hjälpa dem, så mycket han kunde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
