Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Fader säg, hur var det dig till sinnes,
när i striden fiender dig omvärvt,
skotten knallade och kulor veno?» —
Gamle knekten tog sitt glas och sade:
»Såsom dig, när någon gång om hösten
blixtar kring dig ljunga, hagel vina
och du bärgar tegen för de dina.»
Ännu en stor dikt har Runeberg skänkt oss, nämligen
skådespelet Kungarna på Salamis. Samma år detta
arbete utkom, 1863, träffades Runeberg av ett slaganfall,
som för alltid bröt hans hälsa. Från den dagen kunde
han icke röra sig på egen hand och tillbragte sin mesta
tid liggande. Men han ägde fortfarande alla sina
själskrafter, och de tretton år han hade kvar att leva blevo
ändå ganska ljusa genom hans hustrus och söners
varma kärlek och omsorger. Ingen kunde förstå honom så
väl som hustrun. Hon lämnade honom också nästan
aldrig, och på dagarna kunde hon flera timmar i sträck läsa
högt för honom. Emellanåt kunde Runeberg endast
viskande meddela sig med sin maka, som hade svårt att
uppfatta honom, emedan hon var lomhörd, och en gång
i en sådan stund skrev Runeberg mödosamt med vänstra
handen några ord av kärlek och tacksamhet, säkert ej
mindre kära för henne än de dikter han som ung skrivit
till hennes ära.
Från hela Finland och Sverige strömmade deltagande
hälsningar och frågor till den sjuke skalden. Alla
bemärkelsedagar i hans liv ville man ihågkomma och fira.
Så var ända från 1865 hans födelsedag en fest i Borgå
med lov för skolorna. Lärarna och eleverna vid
gymnasiet tågade i procession till hans bostad och sjöngo för
honom, och stolt var man, om man genom fönstret fått
se åtminstone en skymt av Finlands store skald.
Den 6 maj 1877 avsomnade Runeberg. Begravningen,
som ägde rum den 12 maj, var en nationell
sorgefest. Djup och innerlig var saknaden, men ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
