Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
en kmnmelgrotta använd till varggrop (detta var i Hemmesjö, i
norra delen af Småland). På 1830-talet fick en grefve Henning
Wrangel på Araskog i Skåne det infallet att förvandla en del
af sina ohägnade egor till inhägnade. Han omslöt denna med
en mur, och muren bestod till en del af gamla bautastenar, hvilka
för detta ändamål afslogos på tvären, så att man kunde räkna
öfver 100 sönderslagna bautastenar. Hvad som ej behöfdes för
stenmuren, användes till brobygnad. Många exempel på dylik
missaktning för våra minnen, vår historia, skulle kunna anföras
från Öster- och Vestergötland och från nästan alla provinser för
öfrigt, om också i de allra flesta fall okunnigheten om deras
betydelse och vigt torde hafva varit den närmaste orsaken till
förstörelsen. Ända upp i Norrland har man på detta sätt raserat
våra fornlemningar, synnerligast ättehögarne. Någon gång har
äfven vinstbegäret varit anledning till förstörelsen. Det har icke
så sällan händt att minnesmärken, uppförda af kalksten eller
murade med kalk, raserats för att af stenen bränna kalk, och sedan
använda denna till gödningsämne på åkern. Särskildt har detta
skett med Bråborg och Stensöborg i Östergötland, andra
fornlemningar onämnda. På hvad sätt man gått tillväga med våra
klosterruiner, derom skulle mycket kunna sägas, men jag vill
inskränka mig till endast några f& exempel. I Gudhems kloster
användes, har man berättat mig, för några år sedan koret till
gödselplats och sjelfva kyrkan till svinhus. Är 1865 kom jag till
Karlebylånga i Vestergötland; ännu på våren samma år fanns
granden till den gamla rundkyrkan qvar, men vid min ankomst
voro stenarne försvunna, och kalken var bortförd på åkrarne. På
1850-talet hade man tänkt rasera fältmarskalken Horns i S:t
Jakobs kyrka i Stockholm befintliga grafkor. Ofoget afstyrdes då
af A. E. Holmberg, men det lyckades till fullo på
1860-ta-let. Ännu på 1830-talet fanns i Småland en i antiqvariskt
afseende särdeles märkvärdig kyrka, Pjetteryds, den enda svenska
kyrka, som hade någon likhet med de märkliga norska
staf-kyr-koma. Den blef raserad utan att någon lade hinder i vägen,
och man skröt högt öfver att man lyckats förstöra densamma.
1866 besökte jag Bolmsö i Småland. Dess gamla kyrka hade
då blifvit nedrifven. Man hade visserligen under kalken tyckt sig
finna målningar från forntiden, men man ansåg icke mödan värdt
att bry sig om dem. Under kyrkomuren hade man funnit släta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
