Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. De tre hundarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j^g DE TRE HUNDARNE.
skedde med god vilja; men det led och det led, och
han kom inte tillbaka.
När så en stund hade gått, sade jätten: »Mig undras,
hvarför hunden dröjer sä länge. Kanske vore så godt,
du låter din andra hund gå och hjelpa honom, ty vägen
är lång och krukan är tung att bära.» Som nu pojken
icke anade något svek, samtyckte han till jättens be¬
gäran och böd Slit gå och se efter, hvadan Håll icke
kom igen. Hunden viftade med svansen och ville icke
lemna sin herre; men svennen märkte det icke, utan
dref äfven honom bort till källan. Dä log jätten i mjugg,
och konungadottern grät; men ungersvennen aktade icke
deruppå, utan var lustig till mods och tänkte icke på
någon fara.
Det led så äter en lång stund; men det hördes icke
af hvarken vin eller hundar. Då tog jätten till orda:
»Väl kan man se, att dina hundar icke göra hvad du
säger dem, eljest skulle vi icke sitta här och törsta.
Bäst vore, att du låter Ly gå och spörja, hvi de icke
komma tillbaka.» Ja, svennen äggades af detta tal och
befalte sin tredje hund att skynda till källan; men Ly
ville inte, utan kröp gnällande framför sin herres fötter.
Då blef pojken vred och dref honom bort med våld.
Hunden var nu tvungen att lyda och lopp så med stor
hast uppåt berget. Men när han kom fram, gick det
honom som det gått de andra; der reste sig en hög
mur omkring honom, och han blef fången genom jättens
trolldom.
När så alla tre hundarne voro sin kos, steg jätten
upp, skiftade sin hy och grep ett blankt svärd, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
