- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 1. Innehållande Hedniska tiden /
109

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RAGNARS SÖNER INTAGA WIFiLSBORG. 109

gäckande, vall de trott Ragnars söner vara tapprare
än andra män; men nu hade de erfarit, all så icke
voren. Derefter slog borgfolket på sköldarna och
uppmuntrade sig inbördes med höga härrop. Då Ivar
hörde detta, gick det honom så till sinnes, att han
sjuknade och lades till sängs. Han låg hela dagen utan att
kunna säga ett ord; men mot qvällen bad han att få
tala med Björn, Hvitserk, Sigurd och deras
förståndigaste män. Han yppade då för dem att har. uttänkt en
krigslist, som de också utförde. De gingo nemligen om
natten hemligt ur sina härbodar till nästgränsande skog,
och höggo sig stora vedbördor, som de buro tätt till
borgväggen. Så fortforo de, tills Ivar tyckte nog ved
vara framme. Då antände de bålet, och blef en så stark
låga och hetta deraf, att borgmuren sprack sönder och
lossnade. Nu angrepo de den med valslungor, och
lyckades det dem att bryta sig in på flera ställen. De
dräpte då hvart menniskobarn, der inne fanns,
bortlofvade alla egodelar och uppbrände hela fästet. Sedan
foro de vida omkring, och härjade öfver allt i södra
Europa, ämnande sig ej stanna förr, än de intagit Rom.
De mötte då en dag en gammal och gråhårig stal karl,
som sade sig hafva vandrat kring många länder. Honom
frågade de, huru långt det vore till Rom. Då visade
han dem två par utslitna jernskor, sägande, att han hade
utnött dem på vägen från Rom. Detta tyckte de vara
alltför lång väg för sig; de vände derföre om och
fortsatte sina härjningar, så att ingen enda borg undgick
dem. De blefvo alltså mycket namnkunniga och
fruktade, så att intet barn fanns, som ej med förskräckelse
visste att tala om Ragnars söner.

TRETTONDE KAPITLET.

RAGNARS FÄRD TILL ENGLAND.

Ragnar salt emedlertid hemma med Aslög i sitt
like, ej noga vetande, hvarest sönerna voro; do< k hörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/1/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free