Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
SLAGET VID SVoLDKU.
Ulaf det myckna spjut- och pilskjutandet från den
förenade flottan började slutligen manskapet falla på
Ölmen långa, så att skeppet blef tomt här och der på
sidorna. Då sprang Eiik jarl jemte lemton män ombord
derpå; men, då stamboaina Ulf den röde och Hyrning
se dctla, skyndade de dit med några kämpar från
fram-stammen och mottogo jarlen så, alt de flesta a( hans män
löllo, andra sårades, och han sjelf måste baklänges
hoppa ned igen på Jernbarden. Derpå fortsattes den förra
striden med pilar och spjut, hvaraf återigen mycket (olk
föll på Ormen långa och slutligen äfven stamboarna Ulf
röde och Hyrning, sedan de länge och väl värjt
främst arrr men. Manskapet började nu blifva mycket glest på
Ormen, hvarföre Erik jarl återigen sprang dit upp med
många af sina män. Det qvarstående folket kunde dà
ej längre göra dem motstånd, utan drog sig undan till
bakstammen. Der slod konung Olof högst upp, så att
lian syntes öfver alla sina män, och var mycket ökänd,
så att olaliga spjut och pilar riglades åt honom; men
lian afhöll dem med sin sköld, som dock der^f blef
alldeles uppristad. Sjelf fällde han många bland fienderna
med spjulkastande, och alla säga, alt aldrig har någon
konung sa frimodigt utställt sig för fienders skott som
Olof Tryggvason. Emedlertid var ett stort anlal af Eriks
män uppkommet på Ormen långa och sökte ifrigt till
bakstammen mot konungen. Ehuru nu Olofs öfverblcfne
män voro käcka och slarka kämpar, så hade de dock
alt göra med allt för stor öfvermagt, så att de snart
blefvo slagna, och konungen hade blott åtta män qvar
omkring sig. Dä sköt han sin sköld öfver sig, och
störtade så hufvudstupa i hafvet. Så gjorde äfven de
öfriga hans män; bland hvilka voro Kolbjörn Stallare, Enar
Tambaskelfver, och konungens broder, Torkel Nefia, den
siste, som sprang öfver bord. De ämnade rädda sig
genom simmande, men blefvo uppdragne af Erik jarls \
akt-skutor. De, som togo Kolbjörn, gladdes mycket,
troende sig hafva fält konungen , emedan Kolbjörn var honom
hk till \äxt och kläder; men dà han fördes till Euk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
