- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 11. Konung Karl den tionde Gustaf. Afd. 1 /
158

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förfriskning. Nu först begärde Wittenberg dagtinga.
Johan Kasimir medgaf fur villkorens uppsättande en
timmes hvila från stormen. Ofverenskommelsen hann
ej på deu korta stunden blifva färdig, hvårföre polska
svärmarna genast böljade skria och laga sig till ny
storm. Då utgingo svenska öfversten Forgel jemnte
se-kreteiaren Canthersten för att stilla dem, men blefvo
at polackarna öfverfallua med bittra ord. Vi kunna,
ropade man, taga staden när som häldsl. Vi behöfva
ingen dagtingan, och för cdcr, i svenskar, är nådens
tid förbi. — Välan, svarade svenskarna, efter ingen
förlikning antages, så skolen i också i oss få att
göra med männer, som modigt offra till och med sista
blodsdroppan för sin ära och för sitt fädernesland.
Efter dessa ord vände svenskarna stolta om och gingo
tillbaka till staden. Polska soldathopar störtade i
raseri efter för att nedhugga ombuden. Underfältherren
Lanckoroncki ville förekomma ett sådant missdåd och
kastade sig hejdande emellan. Det bjelpte föga; ty af
sina egna soldater fick han i hufvudet ett hammarslag
så hårdt, att han sanslös störtade till marken. De två
svenskarna undkommo väl, men polska soldatsvärmarna
rusade i vildt raseri åter igen mot staden. Vid denna
syn och med tanken på Warschaus fasansfulla öde
skyndade flera af de bättre polackarna till Johan Kasimir
och bådo honom för Guds skull och Warschaus
räddning låta blåsa till återtåg.- Det skedde genast. De
värfvade tropparna lydde, men den största hopen,
nem-ligen det uppbådade polska landtfolket, aktade ej
befallningen utan angrep staden och det kloster, der de
få lefvande svenskarna tätt slutna till bvarandra
försvarade sig som lejon, dock med förtviflan i hjertat? ty
inom några minuter hade det varit förbi med dem. Då
kom i spetsen för sina bästa troppar Czarnecki
ditsprän-gande och ropade, att konungen beviljat svenskarna
dagtingan, hvarföre striden skulle genast upphöra. Men
polackarna ville ej låta hejda sig. De nedsköto Czarneckis
trumpetare misshandlade hans soldater och genombor-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:01 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/11/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free