- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 11. Konung Karl den tionde Gustaf. Afd. 1 /
160

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vudstad från den olyckan att blifva plundrad af
polac-karna sjelfva.

När Warschau sålunda uppgafs, ålerstodo af
sven-ka besättningen endast 900 nian; kämpar, soin
genomgått eidprofvet. De hade hållit den stora fiendtliga
staden i lydnad och ordning, och på samma gång
försvarat dess bristfälliga murar mot en här af omkring

100,000 man; och detta under en tid af 5 veckor.
Fastän öfvervunna, blefvo de dock af lyckan belönade.
Af anförda skäl måste neml. Johan Kasimir bevilja dem
fritt aitåg samt rättighet att medföra, hvad livar och en
ursprungligen ägde, dock ej något i Polen taget rof.
Polska hären tyckte dessa villkor vara alltför goda;
likväl fullgjordes det, som angick soldaterna och lägre
befälet. Deremot ville man alldeles icke släppa
generalerna och aldraminst den hatade Arvid Wittenberg.
När denne fördes till Johan Kasimir för att taga afsked
och sedan hemförlofvas, framträngde på samma gång en
stor hop polska adelsmän, hvilka fordrade, att han skulle
utlemnas åt deras hämnd. Wittenberg, ropade de, är
den, som försl lockal och uppäggat Karl Gustaf lill
polska kriget, tvärtemot besvurna fördrag. Han har
brutit Krakaus dagtingan, plundrat kyrkorna och
utsugit landet under nu elt helt års lid. Ilan bör
återställa åt godsägarne de penningar, han med hot
af-tvungit dem; åt kyrkorna de guld- och
siffverprydna-der, han med våld frånröfvat dem; åt kneklarne den
sold, han med svek frånslulit dem; under dessa
villkor medgifva vi honom lifvel, men friheten aldrig! I
sådant adelns rop instämde rådsherrar, krigare,
trosskuskar, alla. Förfärad af dessa blodgiriga röster och
dessutom lidande af fotgikt, kastade sig Wittenberg till
konungens knän, anropade dess nåd och åberopade dess
löften. Johan Kasimir ville visserligen hålla dessa sina
löften; men vågade ej motsätta sig det allmänna ropet.
Wittenberg jemnte flere bland de förnämsta svenskarna
blefvo tvärtemot öfverenskommelsen förda såsom fångar
till Zamoisc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/11/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free