Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des vilja, inrättades två nya kammarrådsplatser *). —
Några veckor derefter utnämnde rådande partiet fyra
herrar, nemligen Klas Tott, Ilenrik Horn, Lorenis von der
Linde och Karl Maurits Lewenhaupt till fältmarskalkar.
De voro alla De la Gardies medhållare. Gustaf Bonde,
Sten Bjelke och Seved Båt prulade emot. De yttrade,
att staten hvarken kunde kehölva eller betala så många
fältmarskalkar**); men fåfängt.
Karl Gustaf Wrangel var en stolt och myndig herre.
Han hörde visserligen icke till Gustaf Bondes parti, men
ej lieller till De la Gardies, med hvilken sistnämnde han
ofta kom i hårda tvister. Så länge Wrangel fanns i
styrelsen, var det alltid någon, som vågade sätta sig emot
De la Gardie. Men Wrangel, van vid en segrande
fältherres anseende och sjelfrådigliet, vantrifdes på sin ofta
obetydliga plats såsom blott en bland de andra herrarna
vid rådsbordet. Han ledsnade vid de invecklade och för
honom okända inrikes göromålen, samt längtade efter
krig, befäl och byten. De la Gardie å sin sida längtade
att se honom förflyttad ur rådet. Båda hopkokade
dcr-föie planen att börja ett krig mot Bremen, och Wrangel
ulsägs att i detsamma föra befälet. Gustaf Bonde och
ganska många inom rådet motarbetade detta förslag, men
fålängt. De närmare omständigheterna deras skola i
nästa kapitel framställas. Här må vi blott nämna, att
kriget börjades, och Wrangel öfvertog befälet och blef
derigenom för flera år qvarhållen utom fäderneslandet.
Nu var Magnus Gabriel De la Gardie utan
medtäf-lare och nära nog enväldig inom rådet. Under åren
1666 och en del af 1667 ledde han nästan utan
motsägelse ärenderna efter sina åsigler. Per Brahe, den
ende, som vågade bjuda honom spelsen, var trött af år
och uthärdade ej ansträngningen af forlsalt täflan med
den yngre De la Gardie.
*) Rådsprot. d. 28 Febr. 1665.
**) Rådsprot. d. 27 Juli 1663.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
