- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 14. Konung Karl den elftes förmyndare. Afd. 2 /
12

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och sinnesförvirring. Några månader efteråt beslöt han
algifva en ny skrift af ungefär samma innehåll, som den,
för hvilken han nvss blifvit skrapad Det säges, att han
tillkallat sina tjenare och allt sitt gårdsfolk, för att
likasom i en formlig rådsförsamling, låta livar och en
af-gifva sin röst angående den ifrågavarande uppsatsen.
Denna var den förra lik och innehöll bittra och
ärerö-riga beskyllningar mot flere konungens ämbetsmän,
ämbetsverk m. m. och bland annat den satsen, all, som
like ej har magt öfver like, så har ej heller konung
Karl någon magi öfver hertig Adolf Johan m. m.
Svaret blef en skrapa, strängare än den förra; och en
hotelse, alt om herligcn med sina orimligheter vidare
upplager konungens dyrbara tid och pröfvar dennes
hitlills visade, men af her ligen of la missbrukade
tålamod; så torde konungen, oakladt blodsbandet, tvingas
till strängare ål ger der *).

Den olycklige och förvillade hertigens belägenhet
blef mer och mer ensam och öfvergilven. Till
Stockholm, till sina så kallade ovänner, hvarken ville eller
vågade han komma. Sin nu uppväxte son tordes han
ej heller skicka dit; ty han inbillade sig, alt denne skulle
af dervarande fiender blifva förgiftad. Af sådana
spökbilder fylldes hans själ mer och mer. Likaså af ett
högmod, ett sjelfförtroende, som gränsade till själsförvirring.
Att hans eget omdöme alltid träffade det rätta, deroin
var han så fast försäkrad, att han ansåg omöjligt, det
någon kunde på allvar hysa en annan öfvertygelse.
Der-före, så snart man talade eller dömde honom emot,
trodde han det genast komma af ovänskap, stämplingar,
mutor m. m. Följden blef, att alla ärliga menniskor
drogo sig undan, och hans person blef omgifven af
nedriga tjenare, hvilka i ansigtet smickrade, men på
rjg-gen beskrattade och bestulo honom. Deras nedrighet,
deras låghet, när den sedeimera röjdes, ökade den olyck-

’) Riksregistrat. Karl den elfte till Adolf Johan d. 21
Sept. 1685-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:07 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/14/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free