- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 14. Konung Karl den elftes förmyndare. Afd. 2 /
115

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men. Pel rika, krusiga och silfverhvita håret och
skiig-get g"if\o åt liela ansigtct ett lika skönt som
vördnadsbjudande uttryck. Vid sin död var patriarken stamfader
för 70 barn och barnabarn.

Dock äfven denna bild liar sina skuggor, denne store
mnn sina fel, ehuru smärre, förlåtliga, dock som vanligt
medförande sina olägenheter, sitt straff. Biskop Gezelius
var nå^ot envis och för mycket ömtålig om sill
anseende, kanske ock stundom för sträng i sina bestraffningar.
Detta föranledde flere obehagliga uppträden och tvisler,
hvilka än mer ökades genom biskoppinnans och
döttrarnas öfvermodiga och stolta uppförande. De ådrogo
der-igenoin både sig och sin far afund, tadel, ovänskap och
till och med rättegångar. Vanartiga , af Gezelius
bestraffade menniskor iakltogo begärligt sådana tillfällen till
hämnd. Rland dylika hans vedersakare märkes Terseri
gamle förföljare, Svenonius, och den ändå sämre
professor Pelraeus. Denne sednare förspillde emellertid
genom ständiga trätor och elakhet sitt anseende till den
grad, att ingen mer fäste sig vid det ovelt, hvarmed
han öfverliöljile den utmärkte biskopen. Gezelii lefnad
blef dock genom dylika uppträden ofta förbittrad. Icke
deslomindre fortfor han att lika träget och troget vårda
stift, församlingar och läroverk och det allt till sin död.
Den inträffade 1G90 vid hans sjuttiondefemte år.

Nu tystnade afunden , tadlet och småsinnet; men
rättvisan, tacksamheten och saknaden höjde öfverljudt
sina stämmor. Ej mindre än 14 serskilda klagoskrifter
utkommo. Högskolan uppstämde på latin sina
»La-menta musarum» *), och på grekiska och hebreiska
likaledes andra klagodikter. Underhafvande framburo vid
grafven sina »sorgecijpresser». Den ’»apostoliske
mannen», den »återuppväckte Johannes döparen» voro t it
t-lar på skrilter, hvarmed kyrkan uttalade sin sorg öfver
den lärare, den Johannes, som sjelf gjort sig af dessa
namn förljent. Afveu finska församlingarna tolkade på

*) Sånggudinnornas klagan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/14/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free