- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 15. Karl den elftes historia. Afd. 1. Ungdoms- och krigsåren /
11

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tands, Brahe mrsde: men om vi nu rådfråga dem,
och de tillstyrka, att konungen vid sitt femtonde år
skall tillträda regeringen; då blir det sedermera långt
svårare att komma ifrån saken. De la Gardie sade:
«7* kunna uttryckligen begära endast deras betänkande.
Dit kan ändå tjena oss till någon ledning. Nils Brahe
genmäl le: vi, som riksråd, böra leda dem; men de
icke oss. De la Gardie svarade: ti måste dock se till,
att vi råda dem till sådant, som de ä*o böjda för;
eljest blifva vi dem förhatliga. Nils Brahe svarade: om
blott våra rådslag följa samvetet, så får det ej hjelpa,
om de afvika från ständernas önskan. Sutte här
också kungen sjelf, skulle jag dock råda till det, som vore
honom gagneligt, om än misshagligt. Hvarföre skulle
jag då frukta för att uttala en mening, som vore
stridande mot ständernas? De la Gardie frågade: Är detta
grefvens verkliga allvar? Brahe svarade: ja visst: en
rådsherre bör ju säga sin mening rent ut, antingen
det då är ljuft eller ledé. De la Gardie sade: se der
ett exempel på gammalt romerskt mannamod! l)
Samtalet stod på punkten att öfvergå till pikar och
bitterhet, då Sten Bjelke skyndade att gifva det en annan
rigtning. Äranet var emellertid en gång bragi å bane;
och kunde ej mer nedläggas, hvarken för konungens el*
ler ständernas skull. Dessa sednare yttrade emellertid
sin förvåning, att rådet så tidigt och vid konungens blott
fyllda tolf år bragte en sådan sak till öfverläggning. De
trodde i allmänhet vara bäst att utsträcka konungens
minderårighet till hans adertonde år. Men emedan man
ännu ej synnerligen kunde dömma om hans blifrande
själsförmögenheter, önskade ständerna att till nästa
riksdag uppskjuta frågans afgörande; och det blef dervid.

De la Gardies förslag ar märkvärdigt neg. Var
det ett försök att smickra och vinna antingen konungen
för framtiden; eller ständerna för ögonblicket?
Ingendera gissningen är osannolik; De la Gardies jagt efter

1) Rådsprot. d. 7 Juli 1668.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/15/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free