Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hoghusen inkallades att aflägga berättelse om sin sändning. Då
befanns, att när man tog saken så allvarsamt, ville
Feuquieres icke vidkännas sina åt De la Gardie gjorda
mundtliga försäkringar; och ville ej heller gifva någon annan
skriftlig förbindelse, än ett löfte att söka hos konung
Ludvig utverka bifall till ofvannämnda punkter. När
Hoghusen slutat sin berättelse härom, uppstod den
djupaste tystnad i hela rådsförsamlingen, och den ene såg
på den andre med häpnad och förvåning. Ändtligen
utbrast De la Gardie: jag har förut hållit marquis De
Feuquieres för en klok herre; men efter ett sådant
uppförande vet jag icke, hvad jag skall säga. Jag vill
dock fara till honom och se, om ej ett bättre svar kan
bekommas. Dagen derpå uppträdde De la Gardie i
rådet och yttrade, att Feuquieres svar åt Hoghusen
varit förorsakadt af missförstånd; och att fransmannen
skulle numera gifva den begärda försäkringen. Men
när Hoghusen i sådan afsigt samma dag återkom till
Feuquieres, klagade denne, att han icke hade sin
konungs lagliga tillstånd till så stora löften, som de, om
hvilka De la Gardie samtalsvis fått förhoppning. Å
andra sidan kunde han ej heller genom en förnekelse
blottställa och kanske störta den minister, som varit
och kunde äfven i framtiden blifva för Frankrike af så
mycken nytta. Slutligen nedskref Feuquieres i form af
en försäkring några rader af ungefär samma innehåll,
som de mundteligen gifna löftena. Men hela skriften
liknade ett blott utkast, och sista raderna innehöllo det
villkor, att penningarna skulle utbetalas blott i
händelse af Sverges deltagande i kriget.[1] Genom dessa
få ord hade fransmannen tillintetgjort sina förra löften
och satt Sverge i nödvändighet att börja kriget, om det
ville erhålla penningarna. Utkommen på gatan, mötte
Hoghusen kanslirådet Örnstedt och visade honom
Feuquieres förbindelse. Vid genomläsningen af den sista
betydelsefulla meningen deri var Örnstedt nära att af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
