- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 15. Karl den elftes historia. Afd. 1. Ungdoms- och krigsåren /
130

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

major Haslfer till envig. Denne herre var nästan enda
qvarlefvan af gardets öfverbefäl. För alt ej blottställa en
så vigtig person, framskyndade i hans ställe den
tjugofemåriga gardes-fcaptenen Berndt von Liewen och mottog
uppmaningen och började enviget. Efter någon kamp
störtade dansken genomborrad till marken och med den
fallnes värja som segertecken återvände Liewen till de
sina.

Vid samma tid såg samma gardesregemente ett
annat och bedröfligt skådespel. Mot troppen kom en
vacker och väl rustad häst. Men ryttaren, som vanmägtig
vacklade i sadeln, var hali klädd, ansigtet och kroppen

* sönderhuggna, af blod öfverströmmade. Han rigtade sin
yäg till fotgardets första kompani. Utseendet var, äfven
«för de närmast bekanta, oigenkänneligt. Af rösten och
de brutna orden igenkände folket dock slutligen deras
saknade öfverste, den tappre.Kristofer Gyllenstjerna. Som
förbemäldt är, hade hans häst blifvit skjuten framför
tredje gardes-bataljonen. En dansk rusade dervid fram,
satte geväret mot den liggande Gyllenstjerna och lossade
af. Kulan slant mot harnesket; men Gyllenstjerna blef
dock ytterligare sargad och derpå afklädd och
utplundrad. En soldat ville döda honom. Nej, sade en
officer, vi skola i stället taga honom tillfånga. Men i
detsamma nalkades några svenska troppar. Danskarna
måste springa undan. Svenskarna skyndade efter utan
att märka Gyllenstjerna, hvilken blef vanrqägtig
qvarlig-gande. Blodet strömmade ur nitton sår; deribland ej
mindre än nio i hufvudet. Derjemnte höll han på att
stelna af köld, ty i en härd December-vinter låg han
nära nog afklädd på den snötäckta marken. På ena
sidan stodo tvenne öfvergifna kanoner; på den andra lågo
några döda och redan stelnade finnar, Gyllenstjerna
kunde ej annat än vänta en snar och lika död. Men just
i detsamma kom öfver fältet ridande en ung sven^L
officer. Det var kaptehlöjtnanten vid Branhoffs finska ryt»
teri, den tjugeåriga Fabian Gustaf Wrangel. Hans
sprin-gare hade nyss blifvit skjuten, hvarföre han bestigit en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/15/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free