Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som de återtågande svenskarna i förtviflan anställt; dessa
förhållanden bestämde många skåningars handlingssätt.
Kristian den femte blef nästan öfverallt, isynnerhet af
de lägre samhällsklasserna, med jubel emottagen såsom
deras laglige, deras efterlängtade konung. Faran var för
dem ick^ serdeles stor, antingen de visade tillgifvenhet
för Sverge eller för Dannemark. Den slutligt segrande
parten, vare sig svenska eller danska konungen, kunde
omöjligt ödelägga landet och i blod dränka sina lagrar,
genom att låta halshugga eller nedskjuta kanske tusende*
tals bönder, borgare och prester, derföre att de under
stridens gång vände sina kappor efter den rådande
vinden. Att dylika den stora hopens politiska brott skulle
vid den blifvande ireden geuom ett allmänt
förlåtelse-bref utplånas; detta var lätt att förutse.
1 mycket svårare läge befunno sig de högre
uppsatta personerna inom landsorten. Genom magt och
exempel voro de för båda partierna af stor vigt, hvarjemte
deras betydliga rikedomar lockade både den allmänna
och enskilda roflystnaden. Vid Kristians första och
segrande infall hade dessa herrar beslutit, att under
af-vaktan på krigets utgång stanna på sina egendomar och
betala de gerder, som af den för tillfället segrande
på-bödos; men att för öfrigt icke på minsta sätt blanda sig
i striden. Svenska öfverbefälet hade till och med icke
blott formligen medgifvet, utan ock tillstyrkt ett sådant
uppförande. Man finner ej heller, ®tt svenska eller
danska styrelsen har under loppet af 1676 eller förra
hälften af 1677, förklarat sig dermed missnöjd.
Men alt på engång tjena två herrar, det lyckas
aldrig i längden, och lyckades ej heller nu. Skånska
högadeln blef å ömse sidor misstänkt, troligen icke alltid
utan orsak, fastän ofta utan bevis. De gerder, som
betaltes, den höflighet, som visades åt segraren för
tillfället, blefvo af motparten uttydda som följder af inre
be-B&genhet. Några bland herrarna öfvergingo också
slutligen till danska partiet och lägret. Karl den elftes
stränghet i tänkesätt och åt ger der yppade sig genast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
