- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
32

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till kraft, sjelfförtroende ocli beslutsamhet. Delta var
visserligen i någon mån en ■ följd af nämnde
hansomgif-ning och dess smickrande uppförande. En annan och
mindre lycklig följd uteblef ej heller. Vid återkomsten
till Stockholm om våren 1676 klagades allmSnt, ati
konungen hade under vintern blifvit helt förändrad och
vand till ett sjelfsvåld och en egensinnighet, som man hos
honom icke förut hade bemärkt.

Till Wenersborg hade konungen med undantag af
Gustaf Banér, icke medfört någon af rådsherrarna och han
afsnäste med hårda ord deras förslag att han borde antingen
sjelf återvända till Stockholm eller till tjenstgöring hos
sig nedkalla någon af deras medlemmar. Således utan
att mer än tillfälligtvis en eller annan gång se eller höra
någon af sina lagliga rådgifvare, styrde han utader flera
månaders tid hela riket blott med biträde af oftannämnde
gunstlingar och sängkammarråd. Bland dessa var
Lind-skiöld, som sagdt är, den förnämsta; men äfven
Höghusen i sin obetydlighet tycktes sommaren 1676 hafva
ut-öfvat ett inflytande, hvartill hans egenskaper ingalunda
berättigade. På detta sällskap och på den tjuguåriga
konungen berodde nu hufvudsakligen rikets styrelse. Men
nämnde säogkammarråd voro ännu för oerfarna och
obetydliga för att kunna länge bibehålla sig. Af lycka och
gunst brådhastigt framryckta, fingo de i sin ordning
genast en stor hop bittra fiender och afundsmän, och
saknade dessutom det personliga anseende och den
sjelf-ständighet, som gaf bos medundersåtarne eftertryck åt
deras befallningar, och hos konungen aktning för deras
råd. För bibehållandet af sin gunst och sina platser
måste de å ena sidan fjörnedra sig till blinda och
bifallande verktyg för den unga konungens vilja och
nycker, och å andra sidan ingå iörbund med sådana
personer, livilka sedermera lätt kunde bereda deras eget fall.
Under slika förhållanden kunde rikets styrelse
naturligtvis icke ledas med tillbörlig kraft, beräkning och
sammanhang. Temligen allmänt och högljudt spordes också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free