- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
86

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

myndare gjorde sig skyldiga. Erkebtskop Baaz yttrade
bögt sin längtan att få se adelns prfiktiga palatser
störtade. Af bondeståndet fick man höra skarpa yttranden
och redan vid riksdagen 1668 funnos personer, som med
omhvälfningsmännernas vanliga sinnesstämning, gladde
sig åt rådets oenighet och åt den deraf uppstående vil~
lervallan, såsom ett medel att störta hela regeringssättet.
Man hörde röster, soin yttrade: når det vill tUl olycka,
skall man skjuta på; ty det blir ej godtr förrän alU
ligger öfver ända 1). —» Med ett ord, att helt och
hållet bryta adelns både rikedom och öfvervålde, detta var
ofrälseståndens förnämsta syftemål.

Att nämnde samh&llsklasser skulle härvid söka
biträde af konungamagten, och för ändamålets vinnande
uppdraga åt densamma enväldet; detta låg i sakens natur,
i synnerhet så som förhållanderna här i Sverige utvecklat
sig. Ofrälsemännen voro städse vana, att hos konungen
såsom högsta domaren finna hjelp mot det sjelfsvåld
eller förtryck, som landets mägtige stundom tilläto sig.
Naturligtvis slöt man häraf, att den välgörande kraften
af ett dylikt beskydd skulle ökas, i samma mån,
beskyddarens magt ökades. Sådan var ofrälsemännens
enkla och, som de tyckte, osvikliga slutledning.

Att underhålla och stärka denna åsigt, och att
der-före städse uppträda som ofrälsemännens försvarare emot
aristokratien; detta instämde med konungarnas egen och
ofta insedda fördel. Dåtidens skrankor kring tronen voro
förnämligast uppförda och bestämda af aristokratien.
Ko-»ungamagteus vanliga beräkning var derföre att med till*
hjelp af den lockade folkmagten nedbryta dessa hinder,
och sålunda vidga utrymmet för sin egen verksamhet,
sin egen magt. Att dessa skrankor tjenade att hejda
egenmägtiga tillgrepp icke blott från trooen, utan äfven
mot densamma; att folkmagten, kommen till välde, skulle
i en närmare eller fjärmare framtid söka nedrifva, icke

i) Falkenb. M. G. De la Gardie, ett odateradt bref, men
troligen af 1675.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free