- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
94

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

angeläget konungens förslag mötte häftigt motstånd,
blefvo der fö re vanligtvis en eller flere rådsherrar
ned-skickade till de ovilliga stånden för att genom
meddelade upplysningar, råd och förmaningar föra dem på
bättre tankar 1). Då genom något missbruk eller
missförstånd ett uppror utbrustit eller befarades, blefvo
likaledes rådsherrar utskickade bvar och en till den
landsort, der ban ansågs hafva mesta inflytandet. De skulle
der upplysa och lugna menigbeterna, hvilket ock ofta
lyckades» Man finner derjemnte flere gånger, att rådet
försvarat konungamagten mot de folkväldets
inkräktnings-försök, som ständerna vid en eller annan riksdag gjorde*
När det åter gällde högadelns inkräktningsförsök, då har
rådet visat sig hvarken så verksamt eller vaksamt.
Berömvärda undantag saknas dock icke. Berömvärdast i
detta liksom i mycket annat är den ädla oegennytta,
hvarmed Axel Oxenstierna och hans vänner i rådet
kämpade för folkets rätt mot de adliga anspråken; och för
konungaraagtens rätt mot både aristokratiska och
demokratiska inkräktningsförsök.

Af allt detta inses, huru riksrådens ämbetsåligganden
ställde dem midt emellan konunga- och folkmagten.
Följderna blefvo de vanliga. En medlare betraktas ofta nog
som en förmyndare; ocli dess åt båda sidorna gifna
förmaningar blifva för ingendera kärkomna. En
medlare vill också sjelf gerna betrakta sig som en
förmyndare, en skiljedomare. Dels af egennytta, dels för att
med mer eftertryck kunna utöfva nämnde kall, lockas
han ofta att utvidga sin magi på båda parternas
bekostnad och till deras gemensamma missnöje; och om
sådant äfven icke sker, så misstänkes och befaras det
dock oupphörligen. Se der orsakerna till den svåra
ställning, bvari rådet mer än en gång sig befann; till

1) Häraf synes, att de kungliga fådgifvörnes deltagande i
ständerna^ öfverläggningar har då för tiden åtminstone
för vissa tillfällen ägt rum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free