- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
106

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i Stockholm ocb der leda regeringen 1). Karl ville del
ej. Troligtvis har den tjugeåriga konungen ännu icke
ansett sig nog stark och mogen f6r att kunna
personligen stanna i ridet och, såsom han önskade, styra dess
öfverläggmrrgat. Att såsom iörat sitta der, en obetydlig
jaherre, detta kunde hans vaknande stolthet och
sjelf-känsla icke längre lida; aldratninst nu, sedan aktningen
för rådsherrarne sjelfva blifvit än mera förminskad. Han
reste derföre genast efter riksdagen ned till Wenersborg
och medförde utom Gustaf Persson Baner ingen af
rådets medlemmar. (Jlan vidare omsvep började han alt
här ensam och helt och hållet med rådets förbigående
behandla många och ganska vigtiga regeringsärender.
Detta stvidde mot både lag, ed och hflfd. Genom inre
söndringar försvagade, torde likväl rådsherrarna icke
allvarsamt tala deremot. Den 3 Nov. afskickade de val en
ditåt syftande skrifvelse. De föreställde konungen, att
han dernere vid gränsen kunde föga uträtta, häldst nu
under vintertiden, då alla [öretag nödvändigt skulle
stadna vid obetydliga rörelser mellan bergen och de
snöfyllda skogarna. Konungens person, mente de, vore
vida angelägnare i Stockholm, der han kunde leda
underhandlingarna med främmande magter, ordna
flottan och försvarsanstalterna till näsla fälttåg och med
sin närvaro uppmuntra sinnena. Om konungens pligt,
att icke regera ulan rådets hörande, derom vågade de
ännu icke framkasta ett enda ord. Hvad de sagt, var
emellertid både sannt och vigtigt; men det sades förgäfves. Karl
stannade i Wenersborg och kallade ingen af rådet till sin
sida. De gjorde snart ett nytt försök. Fyra rådsherrar
ul-sågos att resa ned till konungen och förmå honom återvända
till Stockholm2). Beskickningen blef entingen förbuden eller
förgäfves. Rådet kom nu i stor förlägenhet. Man anmärkte,
att Karl Gustaf alltid haft kring sin person flere
tjenstgö-rande riksråd. Ja, sade Soop, och ändå vctr han en

1) Rådsprot. d. 18 Okt. 1675.
t) Rådsprot. d. 11 Nov. 1675.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free