Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häfda den konungsliga myndigheten, såsom ock fflr aU
skydda sin aflidne faders minne. För att fin mer ägga
honom, framdrogos flere år 1660 fällda yttrandeo, U ex.
att Karl den tiondes testamente hvarken
öfverensstdm-de med lagen eller konung a-e den ; — att han före siU
antagande Ull svensk kronprins hade varit blott en
fattig och obetydlig furste o. s. r. Hvad man deremot
gick förbi, var, att båda dessa yttranden, ehuru
hård-smälta, dock helt och hållet ftfverensstämde med
sanningen ; likaså, att testaments-förändringen i
hufvudsa-fcen afsåg både konungens och fäderneslandets bästa; ty,
säger en gammal författare, om Adolf Johan blifvit
riks förmyndare, stackars Sverge då! Hen djupare än
dessa ämnen och på botten af hela tvisten låg en fråga,
hvilken, fast icke uttalad, dock var den buivudsakliga
och den, som mest föranledde striden«
Angående gilltigbeten af körningarnas testamenten
funnos nemligen två helt olika åsigter. Enligt ena sidan
hade en arfkonung rättighet att genom testamente
förfoga om sitt arfrikes styrelse under blifvande
förmyndareregering ; och ett dylikt testamente borde vara
gällande, fastän det icke blifvit inför rådet och
ständerna framlaggdt och af dem giUadt. Sådan badc
händelsen varit med Karl Gustafs testamente, och sådan
var den åsigt deraf, som Karl den elfte ville göra
gällande. — Andra sidan yrkade, att emedan konungen
icke innehade arfriket såsom sin enskilda egendom¡,
om hvilken han kunde efter behag för ordna; alltså
hade han ej heller magt att utan rådets och
ständer-nas hörande och bifall fatta något gällande beslut i
så vigtigt ämne, som föreskrifvandet af en blifvande
förmyndareregering. Frågan var i korthet den,
antingen konungen också i detta ämna var lagbunden eller
enväldig?
Den enväldige Karl den elfte betraktade saken
naturligtvis till fördel för konungamagten. Härtill kom
hans sonliga vördnad för fadrens minne och bemödandet
att skaffa helgd åt akt eget ny» uppgjorda testament«.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
