- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
180

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

törsten efter mer: och 1686 om våren befallde konungen
vederbörande ämbetsverk att noga eftersinna och för
honom uppgifva, om några nya anledningar till reduktioner
kunde upptänkas. Blickarna vände sig da förnämligast
mot de afyttrade pante- och köpegodsen. Vi sysselsätta
oss nu och till en början blott med de förstnämnda.

I afseende på dessa pantegods uppgjorde nu
reduk-tions-herrarna följande tankegång och derpå grundade
förslag. Man har helt nyligen beslutat nedsätta alla räntor
till 6 procent; således böra ej heller pante-innehafvarne

o —

bekomma större fördel. Ar 1661, i statens dåvarande
penningenöd, hafva dessutom riks-förmyndarne vid
betalningar a/dragit en procent af den då åtta eller tio
procent varande räntan på enskilda personers fordringar hos
kronan. Sådant har Karl den elfte också hittills
iakttagit; och — tilläde man — det bör iakttagas äfven i
förevarande fall; — detta fastän sjelfva räntan numera
blifvit nedsatt från 8 till 6 procent. Således, fortfor man,
bör på räntan för fordringar hos kronan ännu en procent
afdragas och pantinnehafvarne endast tillerkännas ö för
hundradel af sina penningar. Efter denna grundsats böra
räkningarna uppgöras, icke allenast för framtiden/ utan
äfven baklänges ända från pantebrefvens första
utfärdande; ty reduktionen och konungen hafva bestämt, att
kronans rättigheter icke kunna inskränkas af tid, förfallodag
eller dylikt. Allt hvad pantinneha fvarne sedan första
dagen hafva öfver 5 procent åtnjutit af sina pantegods, bör
derföre afdragas från hufvudstolen af deras fordran.
Således! anlag t. ex. att Gustaf Adolf år 1626 upplånat

100,000 daler och derföre lemnat i pant en stor
kungsgård, som gaf 8 procent, d. v. s. 8000 daler, och att
denna pant ännu 1686 var oinlöst. Innehafvaren deraf
trodde sig i början af nämnde år alltså vara ägare af en
kronofordran på 100,000 daler, för hvilken han hade
godset till säkerhet och dess afkastning som ränta. Men
nu ville reduktionen, att man skulle ända från 1626
nedsätta procenten från 8 till 5, d. v. s. från §000 till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free