Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ges gamla vana vid både förbund med Frankrike och
fiendskap mot Österrike; — dels ock af Sverges begär efter
franska underbålls-penningar; — dels ock af Sverges
önskan att genom Frankrikes bjelp trygga sina
sannanhafs-länder, Pommern och Bremen. Vi hafva också omtalat,
huru Frankrike vid båda frederna i Oliva och Nimwegen,
med kraft ocb berömvärd ordhållighet bidrog att åt Sverge
återförskaffa dessa besittningar, och tillika mycket
fördelaktigare fredsvillkor, än man eljest kunnat vänta.
Nämnde statsorsaker talade således för ett fortsatt
ocb närmare förbund emellan Sverge ocb Frankrike. Men
tillfälliga och personliga omständigheter började tala för
motsatsen. Det är väl sant, att konung Ludvig hade i
Nimwegerfreden tagit Sverge under armarna och det
kraftigt och med framgång; men också på ett sätt, som
innebar lika mycket skryt som välvilja, och hvilket för
verl-den visade det sålunda hjelpta Sverge i den ömkliga
dagern af ett nådehjon. Fäderneslandets freder med
Brandenburg och Lüneburg afgjordes af franska ombud,
hvilka bestämde, livad Sverge borde få eller gifva; och detta
stundom utan att underrätta svenska regeringen eller dess
i Paris varande ombud, om hvad man på Sverges
bekostnad medgaf eller icke medgaf. Med ett ord;
Frankrike utöfvade ett alldeles sjelftaget förmyndareskap. Ludvig
den fjortonde ville utsträcka det äfven till
fredsunderhandlingarna med Danmark och fordrade derföre, att dessa
skulle flyttas till Paris. Svenska och danska konungarna
ville likväl icke underkasta sig en sådan förnedring, utan
afslutade sins emellan freden i Lund 1697, såsom redan
berättadt är i).
Frankrikes öfvermod framstack äfven på många
andra för Karl den elfte ganska sårande sätt. Den för
Sverge smädeliga skådepenningen ha vi redan nämnt 2). Man
4) 15. 240.
2) Se IS. 209. I Bondeska arkiv, på Sfifstabolm finnea doek
en något olika teckning af samma penning. På frinsidaa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
