Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löjtnant de låtit prygla; sä lyckades det för Oxenstierna
och för engelska sändebudet att inbilla Karl den elfte, att
den, soto tillställde uppträdet, icke hade sina rätta sinnen,
och att engelska regeringen var deruti oskyldig; hvarföre
Karl icke borde vidare lägga den saken på hjertat o. s. v.
Alla dessa omständigheter, både skälen och svepskälen,
öfverensstämde med Karls egna åsigter och önskningar.
Oxenstierna gick derföre segrande äfven ur deana strid.
Holland fick ytterligare begagna de 6000 man svenske
troppar, som det alltsedan 1688 haft i sin tjenst; och
Danmark bekom på sina uppmaningar intet annat svar än,
att konungen ämnade söka fredlig förlikning med
sjömagterna. Konung Kristian blef mycket harmsen öfver detta
Sverges beteende och många föraktliga ord om fruktas
och feghet framkastades. 1 synnerhet vredgades man öfver
Oxenstierna, hvilken året förut mottagit 2000 danska
dukater, och likväl nu var så envis i motarbetandet af
Danmarks åsigter. Konung Kristian förlorade från denna tid
hoppet att kunna i Stockholm genomdrifva sina åsigter,
och började derföre vända sig åt andra håll.
Denna svenska regeringens år efter år fortfarande
undfallenhet nedsatte dess anseende ganska djupt. Gång efter
annan inträffade också uppträden, som tydligt ådagalade den
växande djerfhet, det ofta ganska sårande öfvermod,
hvarmed utlänningen trodde sig nu mera kunna behandla
svenskarna. Se här några exempel! Österrikiska i
Stockholm varande sändebudet, grefve Starhemberg, hade till
bigtfader en jesuit, hvilken sammanskref ett skådespel, som
föreställde några krigsuppträden mellan en svensk konung
Altilus och en dansk konung Helge. Alltsammans gick
ut på att begabba båda folken. Man lät dem öfverösi
hvarandra med spenamn, kallande svenskarna strömming*
nackar och danskarna grötkoppar. En dansk officer
föreställdes hafva blifvit fångad i en råttfälla, der han
hördes jemmerligen qväda:
Lass mich heraus
_ Ich bei kein Maus 1).
4) SISpp mig ut. Jag är ingen råtta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
