- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 19. Karl den elftes historia. H. 5. Karl den elfte och hans samtida av konungahuset och af högadels- och råds-partierna /
116

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vår sist förflutna mansålder har sett slägtens tredje
blomstringstid komma — och försvinna.

MAGNUS GABRIEL DE LA GARDIE.

Denne man intager i vår historia ett rum, visserligen
icke bland de högsta, men deremot bland de största.
Allt bidrog att göra hans öden många och märkvärdiga.
Der fanns i hög grad en glödande utmärkelse-lystnad och
■en orolig företagsamhet, hvilka drefvo honom att blanda
sig i allt; och tillika en ovanligt stor och flersidig
förmåga, som till en viss grad gjorde ett dylikt mångfresteri
möjligt. Denna i alla ärender och vägar ingripande
verksamhet skulle nödvändigt i förening med hög börd, stor
rikedom och utmärkta personliga egenskaper ådraga honom
allas blickar och göra honom till en bland fäderneslandets
mest inflvtelserika och märkvärdiga personer. Dertill kom
en bjert sammanblandning af förtjenster och brister,
dygder och fel; och slutligen öden så ofta och underbart
skiftande mellan högsta lycka och djupaste olycka, att med
undantag af Ivar! Knulsson har ingen svensk man kunnat
med honom derutinnan jemnföras. Ej mindre än fyra
ser-skilda gånger blef han af lycka och ynnest upplyflad så
■högt, att fäderneslandets öden mer eller mindre hvilade i
hans hand. Så var förhållandet 1649—1652 under
Kristina; 1655 och en del af 1656 under Karl Gustaf, ehuru
i mindre grad; 1665 — 1667 under förmyndare-styrelsen;
och 1673 —1675 under Karl den elfte. Alla fyra
gångerna blef han från magtens tinnar nedkastad till
van-magtens djup, och detta till stor del genom eget
förvållande och egna fel.

Vi lemnade honom sista gången med vår berättelse,
då han vid riksdagen 1675 blef på ett förkrossande sätt
störtad från det stora välde, han förut innehaft l\ Följom
nu den märkvärdige mannens återstående öden.

4) Se 16. 40—29.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/19/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free