Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fordna nådens återkomst. Tvärtom innehöllo konungens
skrifvelser ofla nog allehanda stickord och någon gång
äfven förebråelser. Det tyckes till och med, som han
förbjudit Bielke att från Stettin aflägga något besök i
Stockholm; och som Bengt Oxenstierna med flit sökt afböja
hvarje nytt sammanträffande mellan konungen och den
fordna gunstlingen.
Bielkes stolta och lifliga sinnelag kunde dock icke
länge trifvas i en dylik belägenhet, och hans återkomst
til) Stockholm önskades troligen både af honom och hans
många dervarande vänner. Bland sådana räknades den
tiden också Karl Piper. Den, som slutligen vågade och
lyckades skaffa honom tillstånd att återbesöka
hufvudsta-den, var likväl ingen hans anhängare bland
statsmän-nerna, utan hans fordna lärare, kyrkoherden i Storkyrkan
Matthias Iser. I Februari 1695 kom således Bielke
om-igen till hofvet. Konungen mottog honom höfligt; men i
början med afmätt återhållsamhet. Herrarne, hans både
vänner och ovänner, iakttogo likaledes mycken, men
beräknad uppmärksamhet. Somliga fruktade, andra
hoppades, att han skulle återvinna sin fordna gunst.
Ingendera var likväl säker på sin åsigt; och alla derföre högst
nyfikna att se, huru det skulle gå, när saken kom till
slutlig förklaring. Det tyckes ock, som Karl sjelf känt
sig olycklig genom ett så spändt förhållande till den
fordom varmt älskade ungdomsvännen. Det tyckes, som han
sjelf önskat en förklaring, en försoning. Bielke fick
derföre en morgon befallning att infinna sig hos konungen.
Knappt hade han inträdt i rummet, förrän Karl med ett
af sinnesrörelse vanställdt ansigte mötte honom, sköt
regeln för dörren och gick derpå till spiseln och började
Öf-verljudt gråta och snyfta såsom ett barn. Bielke i
högsta grad oroad och uppskrämd, frågade efter orsaken.
Slutligen utbrast konungen: jag är den olyckligaste menniska
på jordenty jag har ingen enda, som jag kan förlita
mig på, och nu måste jag till och med finna bedrägeri
hos denJ som jag bäst trott och mest älskat. Derpå fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
