Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vit staten. Vi känna ej, huru räkningarna slutligen
blefvo afgjorda.
Ehuru en oupphörlig motståndare af De la Gardie,
hade dock Sten Bielke åtskilliga likheter med nämnde
herre. En bland dem bestod deri, att också Bielke var
tillgänglig för utrikes penningar. Flere spår antyda, att
man för detta ändamål brukade begagna girigheten hos
hans första fru, Brita Rosladin. Vi hafva redan förut
berättat en och annan dylik vängåfva. Det påslås ock,
att konung Ludvig har år 1672 åt nämnde friherrinna
gifvit 4,000 riksdaler som belöning derföre, att hon till
Frankrikes fördel omstämt sin förut mot samma magt
fiendtligt sinnade man 1). — Den andra likheten med De
la Gardie bestod deri, att Bielkes krafter voro tillräckliga
för att sätta en rörelse i gång, men icke för att
fortfarande leda densamma; — tillräckliga för att stöta andra
från statsrodret, men icke att sjelf föra det. Bielke
vågade icke ens göra något sådant försök. Statsärenderna
tycktes dock sjelfva lägga sig i hans hand, och det icke
mindre än fyra serskilda gånger; nämligen efter De la
Gardies trenne fall 1667, 1669 och 1675, samt efter
Johan Gvllenstiernas död 1680. Alla gångerna stod
platsen vid statsrodret ledig, och Sten Bielke närmast
bredvid, likasom berättigad, nära nog sjelfskrifven till dess
intagande. Han gjorde det likväl icke, utan stadnade hvarje
gång overksam på sitt fprra rum; vare sig af blygsamhet,
sjelfmisstroende, räddhåga eller slapphet. Emedlertid dref
statsskeppet vind för våg, tills snart någon annan person
af djerfvare sinnelag och större tilltagsenhet framträdde
och lade sin hand vid roderstången.
1) Estrups bidrag etc. sid. 24. Vi hafva likväl icke
funnit ringaste spår af någon sådan Sten Bielkes öfvergång
till franska partiet’, utan snarare tvärtom. Kanske att
Estrups uppgift är en förblandning med de vängåfvor, som
redan äro i dessa berättelser omtalade; se IS. 314.
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
