Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
gelbrekt 3 och Erik Puke 25 och uppenbarade herrar-
na härigenom den afund och räddhåga, de buro mot
Engelbrekt och folket; ty ehuru Karl Knutßon war
både en rik, storåttad, qwick, wåltalig, tapper och
skön man, så warhan dock endast 28 år, och kunde
på intet sått jemnföras med Engelbrekt uti förtjenster
mot riket. Erik Puke wredgades också högeligen öf-
wer detta walz sjelsiva Engelbrekt dolde ej sitt miß-
nöje deröfwer, och båda lofwade i wredesmod, att der
skulle annorlunda tillgå; och bönder och borgare
lofwade dem deri troget bistånd. Då började herrarna
frukta, och en förlikning gjordes på de wilkor, att
Karl Knutßon skulle hafwa högsta magien uti Stock-
holm, men Engelbrekt deremot kvid krigshären.
Derpå företog sig Engelbrekt att intaga slotten,
och gick det derwid nu, liksom förra gången, ganska
hastigts ty inom tre månader woro af alla borgar, de
flesta intagna, de få öfriga inspärrade. Engelbrekt
utförde neml. kriget liksom förut med mycken ordning
och krigs-tukt, men också med skyndsambet och krafts
och, der han es såg sig snart kunna winna något med
magt, höll han icke på myntet, utan betalade flotts-
herren för att få borgen, besparande derigenom både
folk «och tid. Han hade åfwen stor lycka uti sina fö-
retagsSålunda sigk han in Grims-hus genom öfwer-
raskning Når han kom till Halmstad begärde han
ett samtal med stadens borgmästare, Tyke Hjort, en
Dansk man Engelbrekt fordrade, att fästningen
skulle uppgifwas; men denne swarade oförskräckt,
att få lange han stode pa sina ben, skulle det
icke sike. Derefter skildes de åt, men Tyke Hjort hade
knappt tagit några steg, förran han föll omkull och
bröt benet af sig, och blef buren af sina knektar upp
på slottet, kunnande numera icke sta på sina ben
Detta ansåg Tyke som ett bewis, att Gud wille
hjelpa Swenskarna, och uppmanade borgrarna
att gifwa fig. Tre dagar derefter dog Tyke af den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
