Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutligen en förmögenhet, sora gaf 90,000 riksdalers årlig
inkomst. Hans barndom och ungdom vårdades med all
möjlig omsorg både af föräldrarna och af honom sjelf.
Läraren var utmärkt, nämligen den ryktbare Esaias
Pufen-dorf. Lika utmärkt var ock lärjungen både i flit, stadga
och fattnings-förmåga. Jemnte framsteg i vanliga
vetenskaper inhämtades äfven de döda språken så fullkomligt,
att han talade både latin och grekiska och läste hebreiska.
Detta jemnte ett serdeles stadgadt uppförande gjorde, att
han i Jena valdes till studenternas rector illustris. Under
utrikes resor inlärde han de Jefvande språken och
började öfva sig i krigsyrket, och blef dessutom personligen
känd af Turenne, Mazarin och af den ännu landsflygtige
Karl Stuart. Vid 22 års ålder återvände han till
Stockholm, blef der öfverkammarherre, samt ådagalade så stor
skicklighet och stadga, att han samma år skickades som
svenskt sändebud till Englands och några andra hof. När
han vid 26 års ålder en gång på en sådan resa anländt
till Paris och skulle inför konungen aflägga den första
högtidliga hälsningen, kom han dervid så helt och hållet
af sig, att han omöjligen kunde återfinna tråden för talet
eller tankarna. Men talet hölls på svenska, hvilket ingen
bland fransmännen förstod. Königsmarck hade nog
själsnärvaro att begagna denna omständighet. När han
omöjligen kunde erinra sig talets fortsättning, började han
genast att i dess ställe högtidligen uppläsa Fader Vår,
Välsignelsen och en hop andra svenska böner, allt under
bugningar och högtidliga åtbörder. Ludvig och hans hof
förstodo hvarken det ena eller det andra; men Königsmarcks
följeslagare hade största möda att icke vid detta sällsamma
uppträde utbrista i hogljudt löje.
Lärd, rik, duglig och storätlad, hade Königsmarck
under förmyndaretiden kunnat lätt nog uppstiga till
statens högsta värdigheter. Men han hade öppet ogillat
fåfängan, öfvermodet och egcnnvttan hos denna styrelses
ledamöter. Han ville icke sjelf ingå i en sådan
förvaltning och dymedelst måhända ådraga sig ett lika tadel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
