- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 20. Karl den elftes historia. H. 6. Karl den elftes samtida, sista regerings-år och död /
7

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heller ville han deltaga i några af den tidens vanliga
stämplingar för att störta samma gunstlingar och sjelf
intaga deras plats. Mer och mer ådagalade han eft
fullkomlig likgilltighet för allt, som rörde Sverge, och
derjemnte en bestämd öfvertvgelse om fruktlösheten af
hvarje bemödande att rädda sin dervarande förmögenhet.
Deremot sökte han så mycket ifrigare att få lemna
landet och ingå i främmande tjenst. Först blef det fråga
om Frankrike; men sedermera och 1685 gick han till
Ungern och kämpade der under Österrikes fanor och med
ganska stor utmärkelse.

Karl den elfte kunde visserligen aldrig finna någon
rätt trefnad tillhopa med den ridderlige och belefvade
Königsmarck 1). Men han tyckte det å andra sidan vara
försmädligt, att en så högst utmärkt person icke skulle
kunna trifvas, icke användas och finna sin bergning
under Karl den elftes spira och inom sitt eget fädernesland.
Han ville derföre högst ogerna bifalla ifrågavarande utrikes
tjenstgöring. Men han måste dock slutligen göra det;
emedan Königsmarck var envis och skulle måhända hafva
begifvit sig ur landet, också utan konungens tillåtelse.
Ty snart var dervid ingenting att förlora; så raskt hade
reduktionen gått tillväga med hans egodelar. Det var med
allt skäl, som han vid denna tid yttrade: rik kom jag till
Sverge, men fattig vandrar jag derifrån. Sista
utvandringen skedde 16S6, då han ingick i Venedigs tjenst.
Detta år och det nästföljande anförde han på Morea
republikens landttroppar under högsta ledning af den store
härföraren, sedermera dogen Morosini. Båda fälttågen
utmärkte sig genom serdeles lysande bragder, vunna
drabbningar samt eröfrade städer och landskap; i hvilka alla
företag Königsmarck hade en ganska stor andel. Sådant
blef också af republiken erkändt medelst hvarjehanda
belöningar och utmärkelser.

Otto Wilhelm Königsmarck var gift med Magnus

4) Se 16. 439.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/20/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free