Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
neralmajor, 1688 till friherre, 1692 till generallälttvg—
mästare, 1693 till kongl. råd, grefve och fältmarskalk. 1
slutet af Karl den elftes regering fick han ett uppdrag,
som var lika ärofullt i afseende på förtroendet, som svårt
och obehagligt i afseende på göromålen. Han rnåste
nämligen. oaktadt sitt ifriga undanbedjande afgå såsom
generalguvernör till LifTland, för att icke blott stvra utan ock
O 7 w
om möjligt med Sverge försona den ortens innevånare, hvilka
blifvit högeligen uppbragta så väl genom reduktionens hårda
efterräkningssätt, som genom den föregående
generalguvernören Hastfers tadelvärda uppförande.
Karl tyckes sålunda hafva mot slutet af sin regering
fattat mycket förtroende för Dahlberg. Det blef likväl
aldrig någon sådan innerlig tillgifvenhet. som den, hvarmed
Ascheberg omfattades: ehuru Dahlberg tyckes genom
likartade tjenster hafva i skånska kriget förvärfvat anspråk
på en lika erkänsla. Men personerna hade i öfrigt många
olikheter. Ascheberg var förnämligast en modig och
skicklig krigare, den der följde konungen till strid och till
seger; derunder vid hans sida oförväget nedhuggande fien-
7 \ C? Cu
der och sprängande öfver diken och gärdesgårdar. För
sådana egenskaper hade Karl ett godt öga och uppet sinne.
Dahlberg med samma djerfhet, mod och lycka, var dock
tillika en vetenskapligt bildad krigare och i sitt umgänge
en fin och belefvad man. Ingendera egenskapen stod
ser-deles högt i Karl den elftes smak. Dahlbergs lifliga
kär-lek för de sköna konsterna låg också helt och hållet utom,
till och med öfver samma konungs svnkrets. Genom allt
U v
detta var Dahlberg ett lor Karl mera främmande, ett
nästan högre väsende, med hvilket han ej kunde ingå någon
närmare och personlig förbindelse. Detta var troligtvis
orsaken till hans olika uppförande mot de båda högt
för-tjenta fältmarskalkarna.
Med sina många lysande egenskaper och stora
förtjenster förenade Dahlberg hjertats mildare dygder och en
lefnsd, på hvilken det icke finnes en enda fläck.
!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
