Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bordan, ehuru tvärt emot drottning Ulrika Eleonoras
önskan. Den lärde, vittre, belefvade Lindskiöld tycktes väl
framför alla andra egnad till en sådan plats; men hos
honom funnos dock andra sidor, hvilka i den finkänsliga
drottningens sinne motarbetade förslaget. Ty med
Lindskiölds slada och lätta Ivnne förenade sis en viss lätt-
O «J o
sinnighet, åtminstone i ord och skrifter. Man har efter
honom tlere verser, som äro visserligen qvicka, men
äfven ganska osedliga och plumpa. Derjemnte beskylldes
han allmänt för mutor och egennvtta. Flere exempel
bevisade sanningen häraf, likasom man trodde sig med
visshet känna, att han af Frankrike mottog en betydlig
års-sold. Förmodlisen var det af dessa orsaker, som Ulrika
C ’
Eleonora icke ville hafva honom till högsta handledare åt
sin son, åt Svea rikes kronprins. Till oviljan bidrog
måhända ock den omständigheten, att Lindskiöld ansågs höra
till enkedrottningens mot. Ulrika Eleonora fiendtliga parti 1).
Vi hafva talat om Lindskiölds tillsänslishet för mu-
c* u u
tor, och alt den blifvit genom flere exempel bestyrkt. Ett
bland de märkvärdigare berättas på följande sätt. Erik
Lowisin, känd som en mycket ifrig, me-n också mycket
tadlad reduktionsdrifvare, hade af Karl den elfte blifvit
upphöjd till landshöfding och friherre. Men han ville
nödvändigt också blifva upphöjd til! grefve och kungl. råd;
han likasom många andra bland kamraterna. För att
vinna denna afslgt vände han sig till Lindskiöld, hvilken
lofvade, att mot 5000 riksdaler förskaffa honom de
önskade befordringarna. Myntet blef verkligen utbetaldt;
men Lindskiöld dos, innan nåsondera värdisheten hunnit
O 7 u o
utverkas. Lowisin var då nog oförsynt, att af enkan
återfordra summan, och att, då hon nekade, gå till konungen
och omtala hela förhållandet och besära handräcknins för
O KJ
att få tillbaka sina penningar. Karl bad honom göra
skriftlig anmälan om saken. Det skedde. Då lät Karl
derå teckna följande utslag: så länge {rågan om Lowisins
4) Jfr. 1». 75.
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
