Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der afvakla svar. Det skedde. Utkommen från rådet,
tillkännagaf Lindskiöld för den väntande vännen, att
dennes ansökan blifvit afslagen; men inbjöd honom samma
dag till middagsmåltid. Ämbetsmannen aflägsnade sig med
tungt hjerta. Litet efteråt kom Lindskiölds vagn, i
hvilken denne sjelf och Johan Gabriel Stenbock sutto. På
Lindskiölds befallning körde kusken så häftigt och så nära
förbi den nämnde fotsånsaren, att denne fick sina kläder
u u /
mycket öfverstänkt3. Mannen infann sig dock vid den
mägtige herrens bord; men med hvad känslor är ej svårt
att gissa. Så mycket större och angenämare blef deremot
öfverraskningen, då Lindskiöld nu räckte honom den
begärda /ullmagten, och sedermera under vänskapligt skämt
erinrade om deras ungdom och gemensamma öden, samt
om Lindskiölds redan då för tiden yttrade spådom, och
huru den numera sått i fullbordan.
*_/
Många och vigtiga voro de förtroenden, som Karl
den elfte lemnade åt Lindskiöld. Ett bland de mest
magt-påliggande var, att som ordförande leda den nämnd,
konungen 1686 förordnade till utarbetandet af en ny
lagbok. Också här utmärkte sig Lindskiöld ganska mycket
genom sin outtröttliga arbetsamhet, och genom de rediga
och bestämda åsigter, han framställde. Dessa sednare voro
i synnerhet i en punkt ganska märkvärdiga. Konungen
och likaså flertalet af nämnden ville, att den nya
lagboken skulle grundas på och öfverensstämma med fqrut
gällande åsister och sladsanden. hvilka man borde ordna,
U o ’ /
förtydliga, fullständiga; men i det hela följa. Lindskiöld
deremot ville lössöra sis från fordna förhållanden, för att
O u
sedermera alldeles obehindradt kunna åstadkomma en, som
han sade, »rigtig och fullkomlig lag», stödd på
vetenskapliga och allmänt gällande rättsbegrepp. Sverge, redan förut
rikt på ära, borde, enligt hans påstående, förvärfva sig
äfven utmärkelsen af en dylik mönster-lagbok; ett verk,
som h vilade på vetenskapens oförgängliga grund, och
icke på osammanhängande lemningar från förflutna och
råare tiders samhällsskick. Han mägtade icke genomdrifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
