- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 20. Karl den elftes historia. H. 6. Karl den elftes samtida, sista regerings-år och död /
94

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gar, och när Karl den elfte hedrade honom med en
serdeles pragtfull begrafning och med de mest prunkande
loford öfver hans odödliga ära; då hördes en och annan
i smyg upprepa det gamla romerska infallet: Sit divus,
modo non vivus i)/ Några påstodo, att han af ovännerna
blifvit förgifven.

Helt annorlunda utföll det omdöme, som Karl den
elfte sjelf yttrade både med ord och gerning. Han
upphöjde Fleming vid dess 28:de år till öfverste, vid det 3l:sta
till landtmarskalk, landshöfding och president i
reduktionen; vid 32:dra till president i kammar- och
kommersekollegium och till riksråd. Han gaf honom åtskilliga och
stora skänker och besökte honom under sista sjukdomen
nästan hvarenda dag. Vid underrättelsen om dödsfallet,

O -

betogs han af mycken och oförställd sorg. Han gaf enkan
först 7,500 riksdaler att betala resan till baden, och
sedermera serskildt 25,000 d. s. m. Dessutom loivade han
att bekosta sönernas utrikes resor, samt de trenne
döttrarnas bröllop. De förra blefvo också 1687 upphöjda i
gref-ligt stånd. Om deras aflidne far fällde konungen de mest
hedrande loford. Klas Fleming, så föllo orden, var en så
stor statsman, att dess like kanske aldrig mera kommer i
Svea land; och vid ett annat tillfälle sade konungen: jag
kan icke nog beklaga herr Klas Flemings från fälle. Jag
har i honom förlorat en trogen, redlig och oegennyttig
tjenare och en verkeligen stor man; ty Gud hade begåfvat
honom med synnerliga egenskaper.

FABIAN WREÜE

hade i förstone icke någon så brådväxande lycka, som
många andra herrar den tiden. Vid det 34:e året blef
han landshöfding, men blott i det aflägsna Wiborgs län.
Först vid det 39:e, eller under riksdagen 1680, kom han

Ί) Endast han är död, må han gerna kallas odödlig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/20/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free