Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
darne, Pufendorf, Hadorph och örnhielm, voro visserligen
Rudbeck ojemnförligt öfverlägsna i fråga om verkliga
förtjenster af Sverges sanna historia. Men Rudbeck hadø
för sig hofvet, national-fåfängan och det stora allmänna
tänkesättet; likaledes ock flere bland högskolans yngre lärare,
hvilka med oupphörliga och högljudda loford beprisade
honom och hans åsigter. Af dessa omständigheter, och
kanske mest af fruktan för den enväldige konungens misshag,
qväfdes hvarje motstånd. Rudbecks historiska satser blefvo
antagna och följda såsom de enda gällande, de enda sanna.
Men, när efter enväldets afskaffande äfven forskningens
frihet återinträdde, då störtade bemalte lärobyggnad med
ens och helt och hållet. Den blef ogillad, beskrattad och
snart så glömd, att numera nästan ingen vill genomläsa
det verk, som dock utgjorde sin samtids förtjusning.
Det var på nämnde historiska arbete, som Rudbeck
offrade största delen af sina sista trettio lefnadsår.
Slutligen blef han också i denna verksamhet afbruten genom
den stora Uppsala-branden år 1702. Vid detta olyckliga
tillfälle uppgingo i rök många och dyrbara frukter af hans
arbeten; t. ex. det mesta af hans Campi Elvsii och af
tredje och fjerde delarne af hans Atlantica och tillika det
hus, han bebodde, samt alla hans dervarande dyrbara
samlingar. Men äfven i dessa förfärliga ögonblick visade han
en styrka, en beslutsamhet och ett mod, som för hans
72 år voro i hög grad märkvärdiga. Den gamle mannen
gick sjelf upp till sin anatomisal, som var belägen i
högsta afsatsen af Gustavianska bvesnaden. Härifrån
utde-lade han sina befallningar, huru sprutorna borde
användas och arbetet ledas. Enligt sägen har hans väldiga
röst ännu vid denna tid varit så stark, att den genom
lågornas dånande och folkets rop hördes ända upp till
Svartbäcken. Man berättade honom, huru elden höll på
att angripa hans eget hus. Han stadnade dock qvar på
ämbetsrummet, för att först och främst rädda detta och
högskolans förnämsta byggnad. Gustavianska lärohuset
räddades ock; men af den öfriga staden lades största och
Fryxtll» Ber. XX. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
