Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
snnrt af Wallenstedt och Piper störtad. Wrede botades
så, att han drog sig tillbaka; och Stenbock, enligt vanan
både försigtig ocb lycklig, kryssade sedermera mellan
klipporna, utan att stöta mot någon. Sina
förhoppningar om större inflytande måste dock han och hans
vänner snart uppgifva. I visst fall var detta parti en
förelöpare till frihetstidens Hattar.
Det tredje och segrande partiet bestod af
Wallenstedt, Falkenberg, Wrangel och Piper. Att dess kärna
var Piper, det visste alla, ehuru försynt och försigtigt
mannen också uppförde sig. I utrikes ärender hade detta
parti icke någon bestämd rigtning; men lutade något
till Frankrike. I afseende på inrikes angelägenheter,
föregåfvo de sig vilja upprätthålla freden, Teduktionen,
och Karl den elftes grundsatser, och voro härutinnan
ett slags föregångare till frihetstidens Mössor.
Alla partier och personligheter försvunno dock suart
i skuggan af Karl Piper. Genom sin utomordentliga
arbetsförmåga, klokhet och erfarenhet, blef denne snart
konungens allt i alla. Karl ville genast utnämna honom
till högre värdigheter; men, kännande afundens lynne
och magt, undanbad sig Piper all befordran. Snart blef
han dock utan sin vetskap nämnd till kongligt statsråd
med samma rang som de kongliga råden; och fick
brefvet härom som nyårsgåfva 1698. Kamraten Polus
erhöll samma befordran, hvarefter begge blefvo på en dag
den 3 Januari 1698 upphöjda till både friherrar och
grefvar; allt detta inom de första två månaderna af
Karls egen regering. Det tyckes, som Piper dragit Polus
mot dennes vilja med sig, blott för att minska afunden.
Piper var dock den egentliga gunstlingen; det sågs
tydligast i hans förmak, hvilket hvarje dag hvimlade af
uppvaktande personer.
Medan vi tala om den tidens gunstlingar, bör
kam-marpagen Karl Bernhard Künkowström icke förgätas.
Han var årsbarn med konungen, lär en gång hafva
räddat dennes lif, och var den ende, som alltid mägtade följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
