Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208,
erhålla något passande skadestånd. Om ett sådant gåfve*
i Saxen, skulle det blifva svårt kanske omöjligt att
bibehålla, i anseende till dess låge inne i Tyskland, samt
den afund och illvilja, som deraf skulle väckas. Att
fordra skadestånd på bekostnad af Polen låter sig ej
heller göra, utan att mot samma stat komma i ett krig,
hvars utgifter, jemnte det mot Saxen och Ryssland,
fäderneslandet omöjligen mägtar bära. Man kunde deremot
taga saken på följande sätt, nämligen först förlikas med
konung August och med polackarna, under gemensamt
besinnande af de faror, hvarmed alla hotas af den
måg-tiga ryska grannstaten. Till trohets- och säkerhetspant
borde då Polen åt Sverge, men blott tills vidare lemna
Kurland och det så kallade polska Lifland. Sedermera
skulle begge staterna gemensamt vända sig mot Ryssland
och genom stora på dess bekostnad gjorda landvinningar
taga sin ersättning, hvilket vore för Sverge det rådligaste,
det mest fördelaktiga. Hvad Oxenstierna och de andra
herrarna ämnade i sådan händelse begära, är icke kändt,
så framt det ej öfverensstämde med andra samtidiga
förslag, nämligen att från Peipus draga svenska gränsen
igenom eller öster om Ladoga och Onega upp till
Hvita Hafvet. Oxenstierna slutade med följande ord:
jag framställer detta icke i den förmätna tanke, att jag
kan bättre än ers majestät bedöma nämnde förhållanden;
utan endast till ers majestäts pröfning och af ifver för
dess bästa. Jag har haft den lyckan att till dera» nöje
tjena fyra Sverges stora beherrskare. Den högsta
timliga tröst, som i denna verlden mig återstår, är min
innerliga öfvertygelse, att dessa välmenta rader skola af
min nådigste konung blifva med huldhet mottagna och
betraktade som de sista bevisen på den underdånigsta
trohet och kärlek, om hvilken jag mig städse på det högsta
beflitat, och i hvilken jag skall till min sista andedrägt
framhärda. — Vi känna ej, hvad den nitton-årige konungen
härom sagt, härpå svarat, eller om han någon gång svarat; —
blott det, att Oxenstiernas framställningar icke verkade rin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
