- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August. 2. uppl. med omarbetningar, tillägg och bihang /
371

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

371

verkställighet, utan ock att under vistandet i Saxen så
utsuga detta land, att det sedermera icke skulle magt a
gifva August några betydliga medel till nytt krig. I
afsigt att också för närvarande afböja hvarje sådant
försök, vidtogos flere åtgerder. Emedan August slingrat
sig och ej velat erkänna den i Petrikau gifna
fredsstad fästeisen, måste han nu uti Saxen den 9 Januari
återigen och formligen densamma förnya, och med
undertecknandet af sitt namn förklara ogilltiga och kraftlösa
de bref och befallningar, som i hans namn eller å håns
vägnar blifvit mot samma fred utfàrdade. August
hade ej heller låtit sjelfva fredsslutet genom trycket
offentliggöras; man gissade i afsigt att kunna sedermera
inför den stora okunniga allmänheten förneka antingen
hela freden eller ett och annat dess villkor. Så tog
Karl saken, i synnerhet sedan han upptäckt de förrädiska
brefven. Han skickade derföre en bland sina kanslister
jemte en hop dragoner till Leipzig och lät tvinga en
der boende boktryckare att göra en stor upplaga af
nämnde freds-afhandling, hvilken sedermera genom
svenskarnas försorg kringspriddes både i Saxen och hela
Europa. — Med ytterlig stränghet sökte Karl afskrämma
saxarna sjelfva från hvarje liendtligt försök, och hans
kungörelser hotade att med eld och svärd på det
hårdaste och utan försköning hemsöka enhvar, som på något
sätt visade sig trög, motvillig eller fiendtlig. Det
stannade ej vid tomt hot. En småstad vid namn Duisbronn
hade tillåtit sig någon våldsamhet mot der förlaggda,
som det säges, oordentliga sveuskar. Karl blef
förtörnad. August bad om skoning; men hans ord verkade
numera kanske motsatsen. Staden blef bränd och trettio
dess innevånare hängda *). — Mot August sjelf började

’) Fr. minist. br. d. 12 Jan. 1707. — Denna berättelse
förekommer oss veterligen icke annorstädes, och torde således
vara mindre tillförlitlig; häldst nåirot Duisbronn icke finnes,
hvarken hos Mertens eller Büsching.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21-2/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free