- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 22. Karl den tolftes regering. H. 2. Kriget mot Ryssland 1701-1709 /
54

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ska löftesbrotten voro både flere och gröfre. De
be-stodo vanligtvis deri, att man under hvarjehanda
svepskäl behöll det folk, som fått löfte om fritt aftåg;
eller ock utbytte dess dugliga vapen mot gamla,
oanvändbara o. s. v.

Ofvannämnde fälttåg aflupo på ett för svenskarna
i det hela högst olyckligt sätt. De förlorade efter
hvarandra år 1701 trätfoingen vid Erastfer; — år

1702 slaget vid Sagnitz och fästningen Nöteborg samt
herraväldet på Ladoga; — år 1703 Nyenskans, Jama,
Koporie och hela Ingermanland; — år 1704 Dorpt,
Narwa och största delen af Est- och Litfland samt
flottan på Peipus; och uuder 1705 och 1706
misslyckades alla bemödanden att godtgöra dessa förluster.

Hvems var skulden? De, som egde närmare
kännedom af alla omständigheter, insågo klart, att
hufvud-felet låg hos Karl, hvilken under alla dessa år
envisades att för genomdrifvandet af Augusts
tronafsätt-ning i Polen qvarhålla och använda Sverges
förnämsta krafter och emellertid öfverlemna försvaret af sina
östanhafsländer åt en jemnförelsevis alltför ringa styrka.

— En annan anmärkning var, att trenne bland de till
ledning af samma försvar utkorade och bibehållna
herrarna, generalmajorerna Schlippenbach och Cronbiort
samt amiral Anckarstierna, icke hade något större
anseende, åtminstone icke lycka. — En tredje
anmärkning fästade sig dervid, att höfdingarna ställdes nästan
oberoende af hvarandra, hvilket föranledde oenighet,
afund och osammanhang. Bättre, sade man, hade
varit, om Karl öfver dem alla förordnat en gemensam
anförare, som gifvit enhet och sammanhang åt deras
rörelser och således kunnat lättare göra fienden
motstånd. Nu voro de splittrade på flere punkter, och
af hvarandra oberoende; Anckarstierna på flottan,
Le-wenhaupt i Riga, Schlippenbach i Revel, Horn i
Narwa, Cronhiort och sedermera Maidel i Wiborg, utan
att räkna småbesältningarna i Kexholm, Nöteborg,
Nyenskans, Jama, Koporie, Dorpt och Pernau. Så skingra-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/22/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free