Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mar af motsatt och högt sväfvande innehall. Ty äfven
sädana fnnnos och utöfvade stort inflytande till och
med på många den tidens mest lärda och snillrikr
män. Urban Iljäcne uttalade sin tro. att nu skulle gå
i fullbordan Paracelsi och andras 170 år förut gjorda
förutsägelse; nämligen, att det gula lejonet från
norden skulle få en stor skatt (Paikulls fruII), och med
en ringa hop uppresa sig emot örnen (Rysslands och
Polens vapen), samt stympa dess klor, utvidga sitt
rike i Asien och Afrika, utrota påfvedömet och öfver
allt införa den rätta tron. Äfven Rehnskiölds djerfva
råd torde kunna till en del förklaras ur förhoppningar
om ett öfvernaturligt bistånd. Då just i dessa dagar
Gyllenkrook yttrade några varnande tvifvelsmål,
svarade fältmarskalken: ar ej farligt, Var öfvertygad om,
att Gud är serdeles med var könung; så att hans
majestät kommer att utföra sina afsigter mer ärorikt,
än någon kan tro! Ho vet, hvad inverkan dylika
åsigter ulöfvat på Karls eget sinne?
Rehnskiöld hade under förra åren ofta talt för
fred och försigtighet. I närvarande vigtiga brytning
blef hans uppförande besynnerligt nog. Han ville ej
lyssna till, ej tala för de åsigter, som af Piper,
Gyllenkrook, Hermelin m. fl. framställdes, utan åberopade,
som sagdt är, konungens outgrundlighet. mod och
lycka. Man har intet säkert bevis pä, alt han
tillstyrkt det djerfva tåget. Att så var händelsen, är
dock troligt nog, emedan konungen vid denna tid
visade honom mycken nåd; och Rehnskiöld plägade
instämma i det löje, hvarmed Karl bemötte Pipers
varningar. Flera hafva påstått, att delta Rehnskiölds
uppförande härledde sig också från begäret att vinna
ynnest, och att motarbeta sina medtäflare. Piper och
Lewenhaupt.
För öfrigt funnos en hop personer, som antingen
af lycksökeri, öfvermod eller obetänksamhet instämde
i konungens åsigter och förde i sådan anda högt
språk. De trodde sig t. ex. veta. att turkarna redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
