- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 22. Karl den tolftes regering. H. 2. Kriget mot Ryssland 1701-1709 /
114

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

standaret och hugga sig ut genom fienderna, dock sjelf
med sår i hufvudet och efter att hafva förlorat mer
än halfva sin tropp. — Se här ett annat drag från
samma regemente! Efter stridens slut fick man vid
mönstringen se ett kompani, af hvilket blott återstodo
13 dragoner. I spetsen för detsamma satt kornetten
Albrekt Gerner med en af kulor krossad standarstång
i handen, sjelf sårad och efter att fått två hästar
skjutna.

Modet och tapperheten tyckas stundom hafva
urartat till förbittring, till omensklighet. Det berättas,
att svenskarna icke ville gifva förskoning åt de
ryssar, som bådo derom, och att icke befälet, icke ens
konungens ord kunde hejda deras blodiga stridslust.
Också blefvo icke mer än några och tjugo ryssar
tagna till fångna.

Ömsesidigt beskyllde svenskar och ryssar
hvarandra för att hafva begagnat förgiftade kulor.
Ingendera har kunnat bevisa sin anklagelse. Vi hoppas, att
den å båda sidor var ogrundad.

Knappt finnes någon slagtning, der antalet af de
fallna uppgifves sä olika; svenskarnas till minst 265,
högst 1,200; ryssarnas till minst 520, högst 4000.
Vi kunna ej slita tvisten. Förlusten å ömse sidor
måste dock hafva varit betydlig; emedan striden varade
i flere timmar.

Kort derefter anlände tsar Peter till sina troppar.
Han gladdes åt, att 12,000 ryssar hade kunnat under
så långvarig strid hålla ut emot 4000 svenskar,
anförda af Karl sjelf, och han ansåg detta som ett
bevis på ryssarnas stigande duglighet. För att
uppdrifva denna sednare än högre, använde han ett eget
medel. Han lät tillhopasamla alla de krigare, som hade
sår på ryggen, och hvilka derföre ansågos hafva
visat feghet i striden. Till straff blef hvar sjette bland
dem, efter anställd lottning, skjuten. Detta öde, denna
död säges hafva drabbat icke mindre än 64 rysska
soldater.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/22/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free