- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 23. Karl den tolftes regering. H. 3. Karl den tolfte i Turkiet /
2

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den, som erhölls af kompass eller kosacker. Men
dessa sednare kände noga hvarje träsk, hvarje kulle
och tränade alltid rätta kosan; ehura icke tecken till
väg förefanns. Jordmånen var här och der mycket
sank. Konungens vagn gick sönder, så att man i
stället måste göra honom en hästbår, hvilken han
sedermera begagnade skiftevis med någon af de andras
vagnar. Vid midnattstid togs ett par, tre timmars
hvila. Men derpå fortgick tåget hela

den 2 Juli genom ett steppland, der icke träd,
icke kulle fanns; men deremot ett ovanligt högt gräs,
som gaf ymnigt bete åt hästarna. Menniskorna ledo
så mycket mer af hunger, men i synnerhet af törst;
ty nästan intet vatten kunde på hela dagen anträffas,
och solstrålarna brände med förlamande häftighet.
Om aftonen kommo båda tågen till ett träsk, hvars
vatten visserligen var orent och vämjeligt, men dock
i hög grad välkommet. Hultman silade detsamma och
framräckte drycken i konungens silfverbägare, hvilkeu
för sådant ändamål alllid medfördes. Natten blef
ganska kall, och skydd fanns lika litet mot dess frost,
som mot middagssolens brand.

Den 3 fortgick tåget och frampå dagen under
samma stekande hetta. Vid middagstiden fanns väl
både en god källa och rikt bete; men svenskarna
började blifva af hunger mycket utmattade. De, som
ägde några lifsmedel, gömde dem undan för alt icke
tvingas dela med sig. Karl sjelf kunde ej bekomma
annat än då och då något hafresoppa. Kosackerna
deremot förplägade sig med det råa köttet af
uttröttade hästar, hvilka de slagtade. Svenskarna sågo på,
men ville hellre svälta än tillgripa sådan spis.
Förrådet derå minskades ock. Om natten släpptes
nämligen hästarna att beta, och några personer
förordnades till deras vård. Men alldeles uttröttade, somnade
väktarne snart in, och ett icke ringa antal hästar
försvann. Deras ägare, ofta sårade och uttröttade
personer, saknads om morgonen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:44 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/23/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free