- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 23. Karl den tolftes regering. H. 3. Karl den tolfte i Turkiet /
135

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frågade, om sultanen sjelf befunne sig i lägret
derutan-för. Tolken svarade: nej! men der äro
stor-vizi-ren, tartar-khan och reis-effendi. Konuogen utbrast
då: huru vågar stor-viziren skicka mig en sädan
bjudning? Jag är visserligen sultanens gäst; men
jag är också en konung, hvaremot viziren är och
städse förblifver en undersätare. — Tolken: ers maj:t!
detta svar törs jag icke återbringa till viziren. —
Karl: godt! jag skall låta frambära det genom mitt
eget ombud. — Men, sade tolken, stor-viziren är dock
näst sultanen den högste mannen i hela värt rike. —
Karl afbröt, sägande: vill han komma hit, sä måste
han först derlill begära mitt tillstånd, och då skall
jag låta honom veta lid och stund, när det är mig
passande. Ytterligare erböd Karl att i sitt ställe skicka
Müllern och franska sändebudet Des Alleurs. Med
dessa ord måste tolken begifva sig bort. Müllern och
Feif uttalade sin oro öfver det missnöje, hvartill ett
så stolt svar skulle reta viziren. Karl teg länge;
slutligen ryckte han till sig Hårds plånbok och skref
deri den bekanta latinska versen:

Hoc scio pro certo, cum stercore dum certo;

Aut vinco, aul vincor, certe ego maculor ’).

En half timme, sedan tolken återkommit från Karl, lät
viziren taga ned sina tält och lemnade trakten.

Många fruktade, att han skulle hämnas genom
lönnmördare. Man säger, att namnlösa bref om något
sådant kommit konungen tillhanda, och att denne en
tid derefter alltid haft två laddade pistoler hos sig i

’) Detta jag vet försann, att enhvar, som
smutsen bekämpar,
Segrare eller besegrad, till slut nedsmntsad

han b 1 i f v e r.

Enligt andra berättelser, yttrade Karl denna tanke
under tvisten efter Pruth-freden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/23/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free